Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ack, onkel Billing, hvilken k&r öfverraskning I Denna
dag, hvilken af hela staden anses s&som den trefligaste och
muntraste högtidsdag på året, skulle väl jag förtjena den
utmärkelsen att dervid vara värdinna?”
Fru von Horst hade en lång stund svettats af ren ångest.
Så länge Maria ej begrep hvart allt detta syftade, gick det bra
nog; men ma i ma insåg att så snart hon gjorde det, skulle hon
säga ett rent klart nej. Nu gällde det. Vid Billings sista ord
blef saken alltför tydlig.
’’Maria . . . Maria” . .. afbröt frn von Horst det redan på
Billings tunga sväfvande tillbudet, inseende att blott en skick*
lig vändning kunde rädda spelet. .. ”vatten, vatten, barn —
jag mår så illa!” ropade hon med halfdöende stämma; och den
förskräckta flickan sprang ut på ögonblicket.
”Ursäkta mig T* bad hon med sväfvande röst sin gäst
och lemnade rummet, innan Maria hann tillbaka med vattnet.
"Ack, söta mamma, hur går det?" frågade den bekymrade
dottern och höll glaset till hennes läppar.
"Ah, blott en svindel, mitt. barn — den går snart öfver.
.. . Men jag kommer nu ihåg nägot, som du genast får uträtta
åt mig.”
Derpå fick Maria så många uppdrag i staden, som fru
mamma ansåg behöfvas för att upptaga den tid, Billing ännu
kunde blifva qvar.
Efter dessa kloka anordningar begaf hon sig, fullkomligt
återställd, tillbaka till sällskapsrummet, ursäktade att Maria,
som lofvat sig bort till en vän för aftonen, ej kunde
återkomma, men hoppades med ett fryntligt leende att hon och
hennes gamle vän likväl skulle fördrifva tiden på egen hand.
”Öfver hufvud," svarade Billing, "är jag likså nöjd dermed
och vänder mig som en rättfram man till er som mor i en
fråga af mycken vigt.. . Ni känner min ställning i lifvet. . . .
Om flickan ingenting har att invända deremot, vill ni då
skänka mig hennes hand ?”
"Min ärade herr kusin,” svarade fru von Horst med
mycken värdighet, "ni visar mig och min dotter en verklig heder
genom detta tillbud, och jag kan ej nog uttrycka mm
tacksamhet för ert förtroende .. . men Maria är mycket ung. Jag
hoppas ni derföre ej misstycker, om en flickas blygsamhet
begär en liten betänketid.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
