Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karolina tog af bonom den Y&ta kappan, torkade vattnet
från hans panna, uppströk de oordnade mörka lockarne, blåste
upp eld i kakelugnen och ringde efter yarmt té.
nDu goda!” sade han och såg vemodigt på hennes ömma
omsorger. Men straxt derpå tillade han i den mest tröstlösa
ton: ”Så skulle åfven Maria hafva omhuldat mig med sitt skö-
na kärleksfulla hjerta, och nu skall jag krossa hennes hjer ta
jemte mitt eget. Detta nedtrycker mig. O, att hön aldrig
lärt känna mig och att jag ej så oförtäckt visat henne mina
känslor eller funnit ett gensvar i hennes — då hade jag nu,
åtminstone utan detta inre qval, utan en klagan, kunnat bära
mitt öde, ehuru blotta tanken på utbytet emellan dessa båda
redan innehåller en namnlös smärta. . . Men nu ... nu
må-ste jag ju stå inför henne och hennes mor som en bedragare . .
Han tystnade och försjönk i djupa, svårmodiga tankar.
”Min Waldemar,” tröstade Karolinas englaröst, ”var icke
så modlös! Denna Maria, som du så mycket älskar, är hon
sådan som du för mig beskrifvit henne, så var säker att hon
icke skall anse dig som en bedragare.’ Hon skall finna att
en son ej kunde förneka en döende faders sista vilja och att
du, då du ej var förlofvad med henne, omöjligt kunde å din sida
finna något skäl att förstöra helgden af tvänne fäders löften
och kanhända Julies lugn. Tro mig, Waldemar, Maria kan väl
sörja öfver förlusten af sina tysta förhoppningar — hon skall
dock ej vilja byta med den, som blott får din hand och ditt
namn, då hon behåller hjertat och likt den bibliska Maria
utvalt den bästa delen .... Men,” tillade Karolina, då hon
eftertänkt det sjelfviska i denna slutsats, ”hon skall slutligen fly
till den evige förbarmaren och bedja att han renar hennes
kärlek och vänder Waldemars hjerta till den, som han inför Gud
och menniskor lofvat sin tro/’
”Ack, Karolina, jag känner att du har rätt, och jag vet
att Maria skulle kunna göra det, ja, mycket mera, ty hon är
rik som du på allt hvad själen och hjertat eger stort; men
jag, Lina — du begriper ej mina qval.”
”Jo, jag begriper och fattar dem .... Men berätta mig
nu allt vid ditt besök 1 Fanns intet hopp, fran deras sida om
en anständig brytning?”
”Nej, ickc det ringaste. . . . Du skall få höra allt hvad
som passerat.”
”Nåväl, broder?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
