Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
att vara och tala något, som gjorde, att man sade, att
«något underligt var det med henne, men att man nog kunde
se att hon var af bättre folk»; och som hon var mycket mild
och fromsint, dertill treflig och städad i hela sitt väsen,
lärde barnen väl och gjorde så vackra blomsterbuketter,
så holl man allmänt af henne, kallade henne öfverallt:
«blomstergumman», och bönder och torpare ville gerna ha
blomstergumman i sina hem några veckor i sender. Sedan
hon blifvit blind och ej mera kunde göra blombuketter
eller lära barn läsa eller försörja sig, hade hon blifvit
intagen i socknens fattigstuga. Dit brukade folk komma om
söridagarne att ge henne litet «förning», såsom det kallas
på landet, ibland några ägg eller litet smör eller annat
godt för en gammal gom.
När enkan från skogstorpet kom in i fattigstugan satt
blomstergumman der på sin säng och fyra andra gamla qvinnor
sutto äfven der vid sina sängar, alla söndagsklädda, och
golfvet i stugan var strödt med enris och det luktade deraf
så friskt som i skogen. Blomstergumman var ännu blekare
än vanligt, men det milda, kloka ansigtet sag gladare ut
än vanligen förut sedan hon blifvit blind. Och när enkan
samtalat med henne, frågat om ett och annat och slutligen
huru hon nu fann sig, svarade hon:
«Gud ske lof! sedan en tid har jag fått mycken tröst. Ty
sedan en tid ser jag ibland ett sken. Det är icke solsken,
ej heller är det blomstersken, utan jag tror, att det är
ett sken, som bådar mig, att jag nalkas landet, der den
blindas ögon skola öppnas och få se Herrans herrlighet.»
Dessa ord och skenet i den blindas ansigte, då hon talade
derom, gömde enkan i sitt hjerta bland de ljusa intryck,
som hon fått denna morgonstund.
Sedan, innan andra gudstjensten begynte, sag man henne stå
nära Polle, jemte bonden i Storgåln, och båda klappade och
ströko hästen med handen. Och Storgålsbon’, sade somliga,
sag derefter ut som om han blifvit rikare på en häst till.
Solen stod högt på himmelen när högmessogudstjensten var
slut och klockorna ringde ur kyrkan. Inom ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
