Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Mera jemt än man tror äro sällhetens guldkorn utsådda,
kanske med mest gifvande hand åt den sidan, der det
verlds-liga guldet ej finnes.
Jag vet ej om Alexander den Store, om den ännu större
Napoleon någonsin känt sig lyckliga, - jag vet ej om hela
verldens egande skulle kunnat skänka dem förnöjelse:
och detta högsta, efter hvilket de sträfvade, hvilket
de saknade, det skänktes en föraktad tiggerska genom en
solstråle och ett stycke bröd.
Och jag, som i den tysta skuggan af ett obemärkt lif
skulle kunna finna sällhetens gömda violette, men som
likväl njuter af många lyckans håfvor så liten glädje,
jag känner att jag eger mindre än du, fattiga och ändock
rika qvinna. Jag har afundats dig ditt leende och din
sorgfria blick.
Såsom botöfning derför vill jag genast öfver gatan göra
en pilgrimsfärd till dig, trasornas helgon, och ödmjukt
offrande min ringa gåfva förtjena af dig ett: «Gud
välsigne er». - ((Amen» skall jag säga tyst och bedja,
att han, såsom sin bästa gåfva, må gifva mig din tåliga
förnöjsamhet.
Jag hade gifvit min skärf och återkommit hem. I fönstret
midt emot stodo den unga herrn och det unga fruntimret
tillsammans. De logo. Den gamla tiggerskan log i stilla
förnöjelse, solen log öfver oss alla. Mitt elaka lynne
var öfver och jag log äfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
