Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
stäldt till pappa, är för öfrigt rätt hyggligt, och det
gjorde mig verkligen ondt, att han vändt sig till orätt
person. Sedan jag läst brefvet bar jag det åter till pappa,
som frågade mig hvad han skulle svara. Utan tvekan, som
du väl kan tro, gaf jag afslag och dervid blef det för
denna afton. I dag på morgonen skickade pappa efter mig,
läste för mig sitt svar och frågade om det var enligt
med min önskan. Der funnos saker, som voro bra, men också
andra, som hellre kunnat vara borta; men att göra någon
anmärkning dervid, det skulle väckt för mycken storm. Jag
kom likväl öfverens med mamma och systrarne, att för att
njuta denna medelsällhet i lifyet, som kanske är den enda
man kan hoppas erhålla, gjorde man klokare i att taga en *,
än många andra med yttre förmåner - i fall, nota bene, man
ämnar inträda i det heliga äkta ståndet, hvilket jag ber
att, med lithaiiians alla plågor vara bevarad ifrån. Jag
medger likväl, att jag, med en af Wajter Scotts personager,
hellre skulle vilja kunna säga: Mön mari, épargnez notre
ennemi - än: Genereux ennemi, épargnez mön mari - hvilket
sednare *:s hustru nog får lära sig utantill.
Om jag skulle vilja stadna hos Agathe W-? frågar du. *^a>
jag yille det, åtminstone någon tid, en vinter eller så der
omkring. Ett af skälen härtill är att jag önskade skrifva
och försöka mig såsom författarinna. Här i staden är det
mig omöjligt; all min kraft, min liflighet, mina idéer
mögla. Dessutom känner jag verkligen behof af att hemta
litet frisk luft, och skulle gerna, om jag kan, tillika
vara Agathe W- till någon hugnad. Por systrarne här kan
jag göra så litet, emedan mitt eget lynne ej är gladt. Jag
tror att mina bref skulle vida mera muntra dem än min
konversation. Pappa får nu ibland en feberaktig längtan
att hafva dig hemma, och vi få se om jag kan få tillåtelse
att blifva borta någon tid. Det är märkvärdigt med hvilken
tung hand tiden fört oss igenom våra ungdomsår. Vi, du och
jag, nalkas begge 30 år, och hvilka njutningar hafva vi
ännu haft, ehuru begge så utrustade, vågar jag säga, att
njuta och skänka njutning. Huru litet ha vi kunnat verka,
fastän begåfvade med så mycken kraft och håg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
