Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskiljde borggården och trädgården, bildande en bred,
beskuggad gång.
Då höst och kyla infunno sig flyttade mina föräldrar in
till staden, och vi framlefde der, under flera år, den
ena vintern liknande den föregående: mycken läsning, litet
ätning och sällan tillstånd att gå ut. Härtill kom för oss
ännu en svårighet. Min mor ansåg det vara helsosamt att vi
skulle vara tunnt klädda, med bara armar och bar hals. Vi
fröso mycket. Troligen var det kallt i rummen, som voro
stora, och den tiden brukades icke dubbla fönster. Jag
minnes många dagar då man icke kunde se ut genom fönstren,
emedan rutorna voro öfverdragna af is.
Då jag var åtta och Fredrika sju år gamla fingo vi
spelmästare och ritmästare. Man fordrade icke den tiden,
såsom nu, att en guvernant skulle hafva alla möjliga
talanger. Vår goda Bonne Amie skulle icke heller kunnat
räcka till, då hon nu fick äfven de yngre syskonen, Hedda
och bror Claes att undervisa och tre små framtida elever
tillkommo i familjen till och med år 1810, så att hon hade
en hel skara i perspektiv. Den lilla goda Hedda hade svårt
att fatta, men Claes läste redan vid sex års ålder både
svenska och fransyska.
Ifrån sju till tio års ålder började den lilla Fredrika
visa besynnerliga anlag och fallenheter. Tidtals kastade
hon hvad hon kom öfver i eldbrasan: näsdukar, halsdukar, de
yngre syskonens nattmössor, strumpor m. m. Tjenstefolket
klagade för min mor, som tog Fredrika i förhör. Hon
bekände straxt, men kunde icke gifva annat skäl till
hvad hon gjort, än att det var så roligt att se huru det
flammade. Oaktadt förbud och bannor förnyade hon för
sig detta nöje många gånger. Låg en sax eller en knif
framme, så försvunno de och Fredrika med. Hon gick då för
sig sjelf och funderade, och när ingen annan var inne i
rummet, klippte hon ett stycke af en nedhängande gardin
eller runda eller fyrkantiga bitar ur framvåden af sin
klädning. Hon visade sig mycket besvärad om hon blef störd
i sina operationer. En dag, då föräldrarne voro borta,
hade hon hittat på att gå in i förmaket och läsa dörren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
