- Project Runeberg -  Fata Morgana. En Stockholmsnovell /
251

(1911) [MARC] [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fenomen. Men nu, nu långt senare och efter
erfarenhet, och så vidare, har jag hållit till
godo med Malmsten, som egentligen är på
precis samma nivå som denna tämligen
oskyldiga bodis. Med andra ord: jag har blifvit
dummare, slöare. Allt detta har jag ju tänkt
och sagt mig mångfaldiga gånger, men jag
har icke gittat göra mig lös. — I stället drack
jag visky i min ensamhet.

Bendel teg, alldeles utmattad, och virrig
i ögonen af den långa harangen. Han slog
häftiga slag med käppen så det hvischade i
luften.

— Viskyn var nog en dålig tröst, sade
Yrsa dröjande, ehuru jag så väl förstår att
man söker surrogat. Men surrogat är nu en
gång för alla bara surrogat.

— Dålig och dålig, sade Bendel och
smålog. — Javisst. Men viskyn har faktiskt
hjälpt mig öfver många svåra stunder.

Hon nickade.

— Ja, det tror jag. Vet ni att en tid,
då jag såg allt i mörkt, så drack jag absint.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fatamorgan/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free