Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bendel erfor en narraktigt häftig glädje,
som om han återsåg en dyrbar vän efter
årslång skilsmässa. Han reste sig lifligt, röd i
kinderna och sträckte fram handen.
— Ändtligen kom ni, sade han, jag blef
rädd att ni glömt bort mig. — Härinne, tilläde
han.
Hon log.
— Nej, herr Bendel, men jag måste in
till tant. Här har den sista tiden varit ett
sådant bråk och spring om några kåkar, tant
äger, och hon har totalt tappat hufvudet. Säg
mig — är det om dem också ni önskar tala?
Detta »också ni», förekom det Helge,
sades i en förebrående ton, och han önskade
genast att han kunde svara ett bestämdt nej.
Men hans blick, som han lät halka åt sidan,
träffade divanstaflan. Och den verkade som
en påminnelse. I kyligare ton förklarade han
sitt ärende.
Han lät Medusas skeppsbrott bli
utgångspunkten. 1 det han bad om ursäkt för sin
nyfikenhet, berättade han om Larsson, om
testamentet, om släkten. Liksom förr i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
