Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skötte sitt värf ordentligt och vaksamt.
Hippolyte Dufresne, som i flera månaders tid
sett dem så träget arbetande, intelligenta och
redo att fullgöra gifna befallningar, frågade
utgräfningarnas ledare, hur han bar sig åt för
att få arbetarne att göra ett så godt arbete.
— Jag lefver som de, svarade Giacomo Boni.
— Jag kastar upp jord tillsammans med dem,
jag underrättar dem om hvad vi söka tillsammans,
jag låter dem förstå det sköna i vårt
gemensamma värf. De intressera sig för arbeten,
af hvilkas väldighet de ha en dunkel uppfattning.
Jag har sett dem bleka af förtjusning,
när de upptäckte Romuli graf. Jag håller dem
sällskap hvarenda dag, och blir någon af dem
sjuk, går jag och sätter mig bredvid hans säng.
Jag litar på dem, liksom de lita på mig. Där
har ni förklaringen på att jag har trogna
arbetare.
— Boni, min käre Boni, utropade Joséphin
Leclerc, ni vet, hur jag beundrar ert arbete och
hur jag blir rörd af era härliga fynd. Och ändå
saknar jag — tillåt mig säga det — den tiden,
då hjordarna betade på det ännu begrafda
Forum. En hvit oxe, som på sin breda panna bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
