- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
159

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X. 1925

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt att minska olycksfallsriskerna, antingen genom att
ändra vagnarnas konstruktion eller genom att avlägsna
mekanikerna. Efter långa överläggningar beslöts det, att
man i framtiden skulle försöka reda sig utan
mekanikerna. Personligen var jag vid den tiden mycket emot
detta, ty jag hade alltid valt mina mekaniker med stor
omsorg, så att de kunde vara mig till verklig hjälp, för
den händelse någonting skulle gå galet.

Men ej nog härmed. På grund av individuella
orsaker kan mekanikerns inflytande på körningen ofta vara
av utpräglat psykologisk betydelse.

Men förbundet resonerade som så, att mekanikern
vore den första person, som skadades vid en
olyckshändelse, emedan han med all sannolikhet skulle kastas ur
vagnen, under det att föraren hade större utsikt att komma
helskinnad undan, emedan han hade ratten att hålla sig
fast vid.

Likväl återstår en annan synpunkt, som förbundet
med alla sina skäl aldrig skall lyckas komma ifrån, och
det är, att mekanikerns huvuduppgift består i att hålla
ett öga på efterföljande vagnar. När det gäller att hålla
ur vägen för någon av dessa, är det mekanikern som ger
sin förare en varning, genom ett lätt slag på dennes
skuldra, vilket betyder att han måste släppa fram en
snabbare vagn. Men, om det nu ej finnes någon mekaniker
på vagnen för att fullgöra denna, skyldighet, så tvingas
föraren att själv vända på huvudet — ett av de mest
ödesdigra fel en förare kan begå. Ty om man kör
vägen fram med en fart av mellan 160 och 190 km. i
timmen, så betyder det, att vagnen tillryggalägger åtskilliga
meter i sekunden, och om man då vänder på huvudet
för att se sig om, kan man knappast undgå att vrida nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free