Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blind uppgifver sig hafva sett honom Öfverträda lagen, eller fria
honom på grund deraf, att en blind sett honom uppfylla lagens
fordran. En person bör icke få vittna om hvad han sett, innan
man först öfvertygat sig om, att han icke är blind. Likaledes
bör ingen få aflägga vittnesmål i fråga om färgade signaler,
utan att man först öfvertygat sig om, att han icke är färgblind.
Detta är så sjelf klart, att det icke borde behöfva bevisas
-r-och dock har denna enkla regel icke alltid blifvit följd af
lagens väktare.
Vid dylika tillfallen kan det lätt inträffa, att någon, som
har intresse af att söka öfverskyla en förseelse, försöker göra
det genom att, ehuru normalseende, låtsa sig vara färgblind.
Undersökningen af en sådan hörer till de svåraste uppgifter i
denna väg och som ställa undersökningsmetoden och den
undersökande mest på prof. Den bör derför afgjordt öfverlemnas,
åtminstone i sista hand, åt den sakkunnige fackmannen.
Sedan vi nu gjort oss reda for de allmänna grundsatser,
som böra följas vid undersökningen och af hvem densamma i
de olika fallen lämpligast bör utföras, återstår att taga i
betraktande afgörandet af deras öde, som vid undersökningen
befunnits hafva ett felaktigt, färgsinne. Vi skola äfven i detta
afseende här antyda endast de allmänna grundsatserna.
Hufvud-uppgiften med den kontroll, som här är i fråga, är ju att göra
färgblindheten oskadlig för trafiken. Detta vinnes bäst genom
att från jernvägen utesluta alla personer med felaktigt färgsinne.
Denna grundsats bör också, såsom vi förut antydt, tillämpas i
alla de fall, då inga konsiderationer behöfva tagas med i
räkningen. Men det gifves å andra sidan, såsom vi sett, fall då
man anser sig böra gifva efter för konsiderationer och således
i tj en sten bibehålla personer med felaktigt färgsinne. Men
hvem skall afgöra detta och hvem skall bestämma gransen för
fel, som äro tillåtna och icke tillåtna?
För afgörandet af sådana frågor fordras sakkunskap inom
två olika områden, å ena sidan sakkunskap i fråga om
färgblindheten med dess olika arter och grader och å andra sidan
sakkunskap i fråga om olika tjenster vid jernvägstrafiken, sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
