- Project Runeberg -  Från farfarsfars och farfars tid /
184

(1900) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. När studenterna hurrade för sjuttiotvåan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 STUDENTDEMONSTRATIONER PÅ 183O-TALET.

kronorna i de gamla träden på den ännu muromgifna
platsen. Efter vår tids begrepp var den så oskyldig
som möjligt, ehuru den af deltagarne själfva nämndes
med det något anspråksfulla namnet’ »opinionsfest».
Förloppet var följande:

Nämnda dags eftermiddag klockan 4 inställde sig
hos docenten och t. f. professorn i estetik Assar
Lindeblad, enligt dennes egen berättelse, några studenter
med begäran, attr han ville å »studentkårens» vägnar
yttra några ord vid den sammankomst, som var
beramad att äga rum klockan 5 på e. m. samma dag.
Assar Lindeblad, den bekante skalden, »tegnériden»
framför andra, var af ungdomen högt uppburen för
sin älskvärda och blida personlighet och ej mindre
för sin skaldegåfva, som ägde något af
improvisationens lätthet. Han var, säger en af hans biografer r
på den tiden »ungdomens antesignanus, ej därigenom
att han sökte en dylik position, utan därigenom att
ungdomen älskade honom och ville se honom främst
bland sig. Till all musik, som genomklingade
ynglingasinnet, fordrades ord af honom . . . Lindeblad
besjöng i de dagarna allt, ty hela världen var för
honom idel poesi, domprosten Wåhlin så väl som
den skönaste prinsessa.»

Det var därför, som ungdomen för sitt
förehaf-vande nu sökte hjälp hos denne deras egen och
musernas älskling. Han hade sina betänkligheter att
uppträda oförberedt och hade gäster hos sig, hvilka
han ansåg sig ej kunna lämna. Mot själfva
demonstrationen hade han dock ingenting att invända och
lät snart öfvertala sig. Han visste, säger han, att det
icke kunde blifva fråga om att brista i undersåtlig
vördnad för konungen, och han tillägger - vi känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farfars/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free