- Project Runeberg -  Pingvinön /
120

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag såg Solon, Demokritos och Pythagoras, hvilka på
ängen åsågo de unga männens lekar, och genom ett
åldrigt lagerträds bladverk skönjde jag Hesiodos, Orfeus,
den vemodige Euripides och den manliga Sappho. Jag
gick förbi och igenkände skalden Horatius, Yarius,
Gallus och Lycoris, Som sutto vid stranden af en sval
bäck. Litet afsides från dem stod Vergilius, stödd mot
en ’mörk järneks stam och tankfullt blickande ut öfver
skogarna. Han var högrest och smärt och hade ännu
denna solbrända hy, detta landtliga utseende, denna
vanvårdade klädsel, detta ociviliserade yttre, hvarunder hans
snille dolde sig i lifstiden. Jag hälsade honom ödmjukt
och stod länge stum.

När jag slutligen kunde få fram ord ur min
sammansnörda strupe, utropade jag:

»O Vergilius, kär för de ausoniska sånggudinnorna,
du heder för det latinska namnet! Det är genom dig
jag förnummit skönheten. Det är genom dig jag erfarit
om gudarnas hord och gudinnornas bädd. Fördrag, att
den ringaste af dina beundrare bringar dig sin hyllning!»

»Stig upp, främling», svarade den gudomlige skalden.
»Af den skugga, som Idin kropp kastar på gräset
i denna eviga afton, ser jag, att du är från de lefvandes
land. Du är icke den första människa, som före sin död
nedstigit till dessa boningar, ehuruväl allt umgänge
mellan oss och de lefvande är svårt. Men upphör att berölmma
mig. Jag tycker icke om beröm. Bifallsropens förvirrade
sorl har alltid ljudit obehagligt i mina öron. Det är
därför, som jag, flyende Rom, där de sysslolösa och
nyfikna kände mig, arbetat i mitt kära Parthenopes
enslighet. Dessutom är jag icke tillräckligt öfvertygad
om att din tids människor förstå mina verser, för att
jag skulle kunna taga åt mig ditt beröm. Hvem är du?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fapingvin/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free