Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När dagen nalkades sitt slut, plägade denne Guds
tjänare gå och sätta sig på den höga klippstranden på
det ställe, som än i dag kallas den helige Maëls stol.
Klippblocken nedanför hans fötter liknade svarta drakar,
som, alldeles ludna af det gröna sjögräset och den
blekbruna hafstången, bjödo sina vidundersbringor åt
vågskummets anlopp. Han satt och såg, hur solen sjönk i
oceanen lik en röd hostia, som med sitt kostliga blod
purprade himlens skyar och hafvets böljegång. Och den
helige mannen såg i detta en bild af korsets mysterium,
genom hvilket gudomsblodet iklädt jorden en kunglig
purpur. Långt ut syntes en djupblå rand: det var
ön Gad, där den heliga Brigida, som mottagit slöjan
af Sankt Malo, förestod ett nunnekloster.
Men Brigida, som nogsamt kände till den vördnadsvärde
Maëls förtjänster, lät bedja honom att såsom en
dyrbar gåfva få mottaga något, som han själf
förfärdigat. Maël göt åt henne en liten malmklocka, och när den
var färdig, välsignade hän den och kastade den i hafvet.
Klockan fördes ringande mot Gad-öns strand, där den
heliga Brigida, som hörde klangen på vattnet, med fromma
händer upptog klockan och, följd af sina nunnor, i
högtidlig procession under psalmsång bar den till
klosterkapellet.
På detta sätt gick den helige Maël allt längre i
fromhet och dygd. Han hade redan tillryggalagt två
tredjedelar af lifvets väg, och han hoppades i stillhet
nå fram till sitt jordiska slut, omgifven af sina andliga
bröder. Men då erfor han af ett säkert tecken, att den
gudomliga visheten hade beslutat annorlunda och att
Herren kallade honom till mindre fridfulla, men i
förtjänst icke ringare värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
