Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter som Bibeln ställer i vägen, finner sig dock vår
författare understundom i en generad ställning. När
det till exempel är fråga om följande uttryck af Jesus:
I de yttersta tiderna skola himlahvalfvets stjernor falla
från fästet; säger han till en början, att de skola
undanskymmas för vår syn, och att detta kommer att
se ut som om de fölle ned från sin vanliga plats.
Men i Johannis Uppenbarelsebok yttras ännu
otvetydigare: Himmelens stjernor skola falla ned på jorden,
liksom fikonaträdet fäller sina frukter till marken när
det skakas af vinden. Här drager sig författaren ur
sin förlägenhet på ett annat sätt: det handlar icke här,
säger han, om de verkliga stjernorna, utan om de
fallande stjernorna, kometerna och andra brinnande
meteorer, som af det okunniga folket kallas stjernor.
Många höglärda män hafva gjort sig skyldiga till
stora orimligheter när de velat framdraga fysiska
sanningar ur skriftens ord: så med de lärda judarne,
hvilka bevisa att jätten Ogs ben var en mil långt,
och att Moses, som var tjuguen fot lång och som med
tillhjelp af en tjugu fot lång lans kunde hoppa femton
fot högt, endast nådde hans fotknöl; och de som
förklara huru oxen Behemoth dagligen äter upp gräset
på tusen berg, dermed att under nattens lopp lika
mycket gräs växer som han under dagen slukat. Och
de som tala om denna groda, som var lika stor som
en köping om sextio hus, och som uppslukades af en
ofantlig orm, hvilken i sin tur slukades af en ännu
vidunderligare kråka som, då hon höjde sig i luften,
förmörkade solen och insvepte hela verlden i mörker.
Viljen I veta, säger författaren, namnet på denna fågel,
så finner man det i 50:de psalmens 2:a vers, der den
kallas en bergsfågel. Det tyckes, tillägger han
sarkastiskt, som om denna kråka varit slägt med en
annan fågel, om hvilken det berättas att dess ben voro
så långa att de nådde botten på detta haf, der en yxa
skulle behöfva sju år för att sjunka till botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
