Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här anföra ett utdrag ur ett bref från ett ögonvittne
(Gaspard Schoppe), rörande vår store tänkares död.
». . . Den 9 sistlidne februari, i storinqvisitorns
palats, i närvaro af den heliga institutionens kardinaler
och i närvaro af de tillkallade teologerne och de
verldsliga magistratspersonerna, infördes Jordano Bruno i
in-qvisitionens sal och åhörde der, liggande på knä, den
öfver honom afkunnade domens uppläsande. Man
beskref hans lif, hans studier och hans åsigter, nitet
in-qvisitorerne hade utvecklat för att omvända honom,
deras broderliga varningar och den hårdnackade
gudlöshet han trots allt detta hade visat. Derefter blef
han degraderad, bannlyst och öfverlemnad i den
verldsliga rättvisans händer med en bön att han måtte
straffas med mildhet och utan att utgjuta blod. På allt
detta svarade Bruno endast med följande hotande ord:
»Den dom I nu afkunnat, torde i detta ögonblick oroa
eder mer än mig.» Guvernörens vakt förde honom
derpå till fängelset: der försökte man ännu en gång
att få honom att afsvärja sina villfarelser. Det var
fåfängt. I dag (den 17 februari 1600) har man således
fört honom ut till bålet . . . Den olycklige dog i bålets
lågor, och jag tänker att han gått att berätta på dessa
andra verldar, hvilka han hade tänkt sig, huru romarne
hafva för vana att behandla gudlösa och hädare. Se
der min vän huru man hos oss går tillväga mot män»
eller snarare vidunder af detta slag.»
Sålunda slutade författaren till Verldarnas oändlighet.
Om detta exempel visar, att det då fanns ryktbara
försvarare af sanningen, så visar deremot det nu
följande, att det gamla systemet ännu inom alla
samhällsklasser räknade envisa och blinda anhängare.
Det är hvarje sannings lott att blifva motsagd, så
snart den framträder inom menniskotankens historia,
och att se sig bekämpad ännu innan hon uppnått den
nödvändiga utvecklingen för att kunna upptaga en
strid och gå segrande ur densamma. Sålunda ser
man, redan vid vår vetenskapliga läras gryning, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
