- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
255

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ende utom verlden; filosofien bör framställa honom i
verldsalltets former och existenser. Sinnena förmå icke
upptäcka tillvaron af en första princip; det är
förnuftets Öga, som inser på samma gång nödvändigheten
som uppenbarelsen af denna orsak.

Dessa rader äro tillräckliga för att visa, att
Brunos panteism är densamma som Spinozas.

Verldsalltet är ett, oändligt, orörligt. Det gifves
blott en enda absolut möjlighet, blott en enda
verklighet, blott en enda verksamhet. Form eller själ äro
ett. Ett enda väsende, en enda tillvaro. Harmonien
i universum är en evig harmoni, emedan hon är enheten
sjelf. Gud är i allt, och den hvarigenom allt blir ett.
Individerna, som ständigt vexla, öfvergå icke till en ny
tillvaro, utan endast till ett nytt tillvarelsesätt.
Varelsernas oräkneliga mängd inneslutes icke i universum
som i ett kärl, den liknar ådrorna genom hvilka lifvet
cirkulerar genom kroppen. Födelsen och döden hafva
samma källa. Anden genomtränger allt.

Det förnämsta föremålet för Brunos betraktelser i
hans andra afhandling om verldsalltets oändlighet, är
hans älsklingsåsigt om verldarnas oräkneliga mängd.
Hans förnämsta argument är sinnesintryckenas ovisshet
och förnuftets myndighet.

Sinnena äro oförmögna att för oss uppenbara varat
och substansen; de tränga endast till skenet och
förhållandena. Förnuftet höjer sig till begreppet af det
oändliga och öfvertygar oss, att verlden icke kan vara
begränsad eller omgärdad, icke ens af
inbillningskraften, som skulle vilja tillmura henne. Den som vill
begränsa verlden begränsar skapelsen, och Gud är
nödvändigtvis obegränsad i alla sina verksamhetsyttringar.

Endast med ord kan man förneka rymdens
oändlighet, endast med ord förnekas detta af förstockade
andar, som påstå att det ändlösa tomrummet icke låter
tänka sig . . . Om det är nyttigt att den verld på
hvilken vi befinna oss existerar, så är det icke mindre
nyttigt, att det finnes andra verldar, en oändlig mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free