- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
203

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starkare i deras falska åsigt. Det af Ptolemeus
grundade fysiska systemet och det af Evangelisterne
grundade andeliga systemet harmoniera på det noggrannaste
och göra att hvarje sträfvande, som sträckte sig utom
det officiela systemet syntes meningslöst och barnsligt,
om icke rent af löjligt. Mellan det första och
femtonde seklet tillväxte de europeiska samhällena,
inneslutna mellan jordens yta och himmelens konkava hvalf,
som om det icke inom rymdens oändlighet funnits
någon annan skapelse än denna omgärdade bostad.

Om någon menniska vågade tänka sig möjligheten
af andra verldars tillvaro och ifrågasätta jordens
öfvervägande värde, väckte det mycken munterhet hos de
allvarliga och lärde männen, då de ej med förakt
bemötte ett dylikt tokprat eller togo sig anledning att
med straff hemsöka dess djerfva upphofsmän. Vi hafva
hört Plutarkos, sist bland den gamla verldens författare,
framställa historien om sin tids åsigter; låtom oss nu
rådfråga Lactantius, en af de första författarne,
tillhörande den nya verlden, som under femton århundraden
envisades att uteslutande vända blicken inåt.

I sin afhandling om den falska filosofien (De falsa
Sapientia) gör Lactantius *) sig lustig öfver de
förgångna tidernas filosofer, som egnat sina tankar åt
verldarnas natur. Öfverdrifvande paradoxerna,
förblandande fakta med sina slutledningar, kriticerande det
hela, afgör han med lärdt högmod de diskuterade
frågorna. Anförande några personliga åsigter om
stjernornas beboelighet, säger han, att Xenofanes hyst
den dåraktiga tron att månen var tjugutvå gånger
större än jorden; och hvad som gör hans dårskap ännu
mer i ögonen fallande, är hans påstående att den var
konkav, och att derinom en annan jord funnes, der en
oss olik mensklighet kunde lefva. Menniskorna på
månen skulle således hafva en annan måne, som
upplyste deras nätter, liksom vår har fått i uppdrag att

*) Född i medlet af tredje århundradet, död omkring år 325.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free