Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasier hvaråt de gamle hängåfvo sig rörande
möjligheten af andra verldar och andra varelser; men
mytologien kastar ännu sitt mångskiftande ljus öfver
ämnet.
Luciani resa till månens klot, till solen och till
Lampornas ö, belägen mellan Plejaderna och Hyaderna
etc. är, trots sin ålder, en bland de sinnrikaste och
intressantaste; men hon är på samma gång en bland
de friaste, och man ser på hvarje sida att den vind,
som fyllde seglen på Horatii och Ovidii farkoster, ej
upphört att blåsa öfver Italiens leende fält.
Efter att på ett väl utrustadt skepp hafva passerat
Herkuli stoder och kommit ut på Atlantiska oceanen,
sågo sig Lucianus och hans skeppskamrater af en
ostlig vind, som räckte under sjutionio dagar, kastade
omkring på ett mörkt och stormigt haf och anträffade
slutligen en mycket hög skogbeväxt ö, på hvilken de
landade. Der funnos floder af vin, vinrankorna voro
smeksamma qvinnor; men Lucianus och hans kamraten
visade nog mycken ståndaktighet att fortsätta sin resa
på det gränslösa hafvet.
En vacker dag blef skeppet af ett skydrag lyftad!
ända till tre tusen stadiers höjd (37 mil), och från
den stunden började det segla i rymden. Under sju
dagar och nätter irrade de omkring i rymden; men
den åttonde lade de till vid en stor, rund och lysande
Ö, som, ehuru han sväfvade i luften, likväl var bebodd.
Då man från denna ö blickade nedåt, upptäckte man
en jord, öfvertäckt med floder, haf, skogar och berg,
hvilket gaf våra resande anledning att tro att det var
vår jord, så mycket hellre som man på henne såg
städer, hvilka liknade stora myrstackar. Knappt hade
de satt foten på land, förrän de grepos af hippogryfer,
menniskor som redo på bevingade ödlor med tre
hufvuden, och hvilkas vingar voro längre och bredare än
seglen på ett skepp. Enligt landets bruk förde man
främlingarna till konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
