Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosmogoniska begrepp. De hvilka sålunda bäfvade
under natten och med entusiastiska sånger helsade den
återvändande gryningen, skulle väl de kunnat följa de
irrande verldarnas lopp genom rymden och förmått att
höja sig ens till en dunkel föreställning om det
verkliga förhållandet som förefinnes mellan verldsalltet och
jorden? Nej. Låtom de första århundradenas
barndomsår gå förbi, innan vi söka några högre
föreställningar; själen visar knappt nog sin individualitet hos
dessa nationer i sin barndom. Då förnuftets tidehvarf
ljuder äfven för dem, kunna vi af dem vänta frukter,
hvilka ännu knappt antydas genom blomknoppar.
Hinduen ser i naturens fenomener den direkta
inverkan af en förborgad makt, af en Gud, den första
bland deras Gudar, af Guden Indra, som sedermera
omskapades till en mängd andra Gudar. Det är han
som stiger upp med morgonrodnaden, lyser i solen,
som befruktar med regn, som dånar i åskan, som
fläktar med vinden. Han är icke otillgänglig såsom Israels
Gud, han står i ett mera direkt, ett närmare
förhållande till oss. Indra är det högsta uttrycket för
gudabegreppet hos aryas, han är grekernas Zeus; men då
en metafysisk idé om ett immaterielt och oändligt
väsende näppeligen kan finna ett uttryck hos de
ursprungliga menniskorna, och på intet sätt kan
bibehålla sig i deras föreställningskrets, måste detta begrepp
snart undanträngas af en underordnad gudomlighet)
Agni, eldens Gud. Antropomorfismen ingår som ett
nödvändigt element i den religiösa känslan; menniskan
vill i sin närhet se och känna det väsende på hvilket
hon förtröstar. Hon upptänder en koleld och tror, att
Agni bor i dess låga, att sjelfva solen och stjernorna
ej äro annat än eldar, som likna dem vi upptända, till
hvilka de sistnämnda återvända, när de upphört att
brinna. Snart betraktas solen på olika sätt efter
årstiderna, och ännu senare efter de tolf olika ställningar
hon under årets lopp intager på himmelen, och
epiteterna hvarmed ett visst väsende utrustas, öfverflyttas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
