Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället för hår; lybiska reptilier, Draken i den
sjunde grafven och Fenix, fem gånger hundraårig.
Anblicken af ännu mer bizarra former väcker vår
förvåning, om vi med Tasso öfverskrida den förtrollade
skogens brinnande gräns: Ismen frambesvärjer der en
hel legion Chimerer och Fantomer. Om vi nedstiga i
den Thessaliska labyrinten, skola vi snart omgifvas af
detta fantastiska folk: Kabirer, Telchiner, Psyller,
Daktyler, Forkiader, Vindarnas andar, Böljornas andar,
skogarnas och de tysta grottornas andar. Från Indien
till Skandinavien antager allt lif, personifieras allt,
Brahma och Oden räcka här hvarandra handen; tusen
former, tusen bilder födas i den grubblande hjernan,
som sträfvar att höja sig mot fantasiens himmel.
Lysande strider, i hvilka de skiftande gestalterna
aftecknas i den töckniga och molnhöljda luften, luftiga
visioner, fantomer som födas af fantasien eller fruktan;
jorden är befolkad af dem i sina mest undandolda och
otillgängliga gömslen. Rådfrågom alla dessa
illuminerade manuskripter från år ett tusen; bestigom dessa
höga tornspiror på de götiska katedralerna, återvändom
till det förflutna, ända till de skandinaviska runorna
och de egyptiska hieroglyferna; öfver allt skola vi
möta denna eviga symbolism, som anden utbredt öfver
naturen, symboler, hvilka snart öfverdrifvas och hvilka
nu inom en väldig ram visa oss denna otänkbara
vexling af lefvande former som den bördiga tanken
kastat ut i luften.
Är den menskliga fantasien bördigare än naturen?
Är den mäktigare att skapa bilder än den eviga
makten, ur hvars sköte varelser i oändlighet framgå?
Nej. Ser man icke tvärtom, att de menskliga
förmögenheterna under sin djerfvaste utsträckning, under
sina förvägnaste öfverdrifter ej i sjelfva verket äro
skapande, utan endast ombildande, och att de någon
gång omskapa en ursprunglig typ? Ser man icke, att
menniskoanden ej förmår frambringa en typ som är
främmande för den synliga naturen, utan att den blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
