- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
95

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gom angifver huru mycket stjernan faller på en sekund
niot centralsolen. Denna qvantitet, jemförd med en
kropps fallhastighet på jorden eller solen, anger
förhållandet mellan den stora stjernans massa och jordens
eller solens. Så snart man lärt känna en
dubbelstjernas afstånd från jorden, kommer denna stjerna att,
trots sitt ofantliga afstånd, vägas, såsom man vägt
månen och planeterna. Man tror sig redan hafva
kommit så långt med 61 i Svanen, och uppgifver, att
hennes massa (de båda komposanterna tillsammans) är
0,3 5 3, när solens är lika med 1. Observationer på
dubbelstjernor skola äfven tjena till bestämmandet af
dessa binära gruppers afstånd från jorden, genom att
jemföra tidsförloppet som fordras, för att en ljusstråle
från den mindre stjernan skall hinna oss, när hon
befinner sig i den del af banan som ligger närmast
eller aflägsnast från jorden.

Med anledning af de stora resultater hvilka redan
vunnits, eller skola vinnas, genom studiet af dessa
aflägsna systemer, kunna vi ej afhålla oss att ännu
en gång yttra ett par ord om den förvända tolkningen
af slutändamålen. Ar 1779 hade abbé Mayer skrifvit
en broschyr om stjerngrupperna, hvilken ej var
synnerligt hedrande för sin författare. Nicholas Fuss,
ledamot af vetenskapsakademien i Petersburg, företog
sig att vederlägga några grofva misstag i densamma,
och bland andra det, att stjernornas drabanter lågo på
flera graders vinkelafstånd från dem. Men ett vapen,
hvaraf Fuss begagnade sig, och hvilket han gjort
klokast i att icke använda, var alltid detta: cui bono.
»Hvartill gagna lysande kroppars rörelser omkring
hvarandra? säger han. Solen är den enda källan
hvarur planeterna ösa ljus och värme. Der, hvarest
det skulle finnas hela solsystemet som beherrskades
af andra solar, skulle deras grannskap vara utan
ändamål, deras strålar utan gagn. Solarna behöfva ej från
andra kroppar låna hvad de redan ega som sin
tillhörighet. Öm den mindre stjernan i en dubbelstjerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free