Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
och vild trakt, och användes till| ett gömställe för de af
styrelsen förföljda predikanterna och religions-svärmarne,
bevarades hemligheten af dess tillvaro sorgfälligt af de få får-herdar
som möjligen kände till den.
Då han, efter att hafva lösslitit sig från dessa betraktelser,
började öfverväga huru han skulle komma öfver den rysliga och
vådliga spången, som omgifven af vattenfallet, och våt och slipprig
af dess beständiga duggregn, sträckte sig öfver svalget mer än
sexti fot öfver dess botten, trippade hans ledsagerska utan
ringaste tvekan fram och tillbaka öfver stocken, liksom för att
ingifva honom mod. Sedan han för ett ögonblick afundats den
lilla bara foten som fattade ett säkrare tag om ekens skrofliga
yta, än han med sina grofva stöflar kunde göra anspråk på,
beslöt Morton sig det oaktadt till att våga öfverfärden, och i det
han oaflåtet fästade sin blick på ett stillastående föremål på andra
sidan, utan att tillåta sitt hufvud att blifva svindlande, eller sin
uppmärksamhet att aüedas af den invid honom nedstörtande
vattenmassans skummande och rytande, gick han med stadiga steg
öfver den osäkra bryggan, och nådde välbehållen mynningen
af en pä andra sidan klyftan belägen håla. Han stannade här;
ty skenet från en glödande kol-eld tillät honom att se hålans
inre, och satte honom i stånd att betrakta dess invånare, utan
att denne lätt kunde varseblifva honom, emedan han doldes af
skuggan från den utskjutande klipphällen. Hvad han såg skulle
ingalunda uppmuntrat en mindre beslutsam man att fullfölja det
värf han företagit sig.
Burley, alldeles sådan som han fordom kännt honom,
utom att hans skägg grånat, stod midt i grottan, med sin
igen-knäppta Bibel i den ena handen och sitt dragna svärd i den
andra. Belyst af det dunkelröda skenet från kolelden, liknade
han en afgrundsande i helvetets svartgula atmosfer, och hans
åtbörder, samt, så vidt de kunde höras, äfven hans ord,
tycktes likaledes vilda och våldsamma, och ehuru alldeles ensam, och på
ett nästan otillgängligt ställe, antydde hans beteende en
menniska, som kämpar på lif och död med en kroppslig fiende.
"Ha! ha! — der — der!" utropade han, i det han
beledsagade hvarje ord med en stöt, som med hela hans styrka
riktades emot den tomma luften — "Sade jag dig ej det? —
jag har motstått dig och du flyr för mig! — Fege usling som du
är — kom med alla dina fasor — kom med mina egna onda dåd,
som göra dig förfärligare än allt annat — inom permarna af
denna bok finnes det tillräckligt för min frälsning! — Hvad
mumlar du om grå hår? — Det var en god gerning att drä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
