Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•361
liksom de va1 Jakobs för någon tid se’n — och skälet ä’ klart
— de slåss ju för sin sold, och hvad annat ha7 de väl att slåss
för? De ha1 hvarken gård eller grund, efter hvad jag vet. De’ ä*
likväl en god sak med förändringen, eller Revolutionen som de
kallad, att man kan våga säga sin hjertans mening, utan att
behöfva vara rädd för att bli’ bortsläpad till vakthuset, eller få
tum-skrufvarna tillklämda om finger-ändarna på sig, alldeles
som jag skulle vrida ner skrufven genom en kork."
En liten stunds tystnad uppstod nu, hvarefter Morton, i
förlitan på de framsteg han gjort i sin värds förtroende, med
en tvekan, som röjde den vigt han fästade vid svaret, frågade
— "Om Niel Blane kände en qvinna i grannskapet, kallad
Elisabeth Maclure?"
"Om jag känner Bessie Maclure?" svarade värden med en
värds skratt. "Skulle jag inte känna Bessie Maclure, min egen
hustrus — frid med hennes stoft — min egen hustrus första
mans syster? En rättskaffens qvinna ä’ hon, men hårdt ha1 hon
blifvit hemsökt af olyckan, — hon miste två raska söner
under förföljelse-tiden, som de nu för tiden kalla det, och tyst
och undergifvet ha’ hon burit sin börda, klandrande ingen och
fördömmande ingen. Om det finns en rättskaffens qvinna till i
verlden, så ä1 det Bessie Maclure — Och att mista sina två
söner, som jag nyss sa’, och ha1 dragonerna på halsen på sig
hela den sista måna’n — ty antingen det ä1 Whig eller Tory
som ha’ öfverhanden, så inqvartera de alltid sina skälmar hos
närings-idkare — att förlora, som jag sa1 ■—"
"Hon håller således ett värdshus?" afbröt Morton honom.
"Ja, en liten obetydlig krog," svarade Blane, i det han
såg sig omkring på sin egen välförsedda och prydliga
källarsal — "det enda hon har, ä’ litet surt svagdricka, som hon
säljer åt folk hvilka ä’ för mycket reströtta för att vara kinkiga;
men ingenting som kan få namn af en lönande rörelse eller ett
välbeställdt värdshus."
"Kan ni skaffa mig en vägvisare dit?" sade Morton.
"Ers Nåd stannar väl qvar här öfver natten? ty ni lär
väl näppeligen kunna få er ett drägligt sofrum hos Bessie," sade
Niel, hvars aktning för hans aflidna hustrus slägting ingalunda
sträckte sig till att skicka kunder från sig eget hus till hennes.
"Det är en vän, som jag skall råka der," svarade
Morton, "och jag tog endast in här, för att få mig en res-dryck
och fråga efter vägen."
FANATISMEN. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
