Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•337
gärder han vidtagit, skyndade han, utan att af bida något svar,
ut ur rummet, för att bedja sin syster infinna sig hos hans brud,
medan han gick efter de andra personerna, hvilkas närvaro var
erforderlig.
Då Lady Emilie återkom, fann hon sin vän i en häftig
gråt, hvartill hon hade temligen svårt att fatta skälet, emedan
hon var en af dessa unga damer, som tycka att det hvarken är
något sä underbart eller förfärligt i ett giftermål, och instämde med
de flesta af sin brors bekanta i den åsigten, att det ej kunde
vara synnerligt uppskrämmande af att Lörd Evandale var
brudgummen. Ledd af dessa känslor, uttömde hon efter hand alla
de brukliga skälen för att hemta mod, samt alla de uttryck af
deltagande som vanligen användas vid dylika tillfällen. Men
då Lady Emilie fann sin blifvande svägerska döf för alla dessa
vanliga tröstegrunder — när hon såg tårarna snabbt och utan
afbrott följa hvarandra utför hennes bleka kinder — när hon
kände att den hand hon tryckte, för att gifva ytterligare styrka
åt sina skäl, blef kall inom hennes tag, samt låg känslolös och
utan att besvara hennes smekningar som ett liks, gåfvo hennes
känslor af deltagande vika för en sårad stolthets och ett
för-trytsamt missnöjes.
"Jag måste tillstå, Miss Bellenden," sade hon, "att jag ej
rätt vet huru jag skall förstå allt detta. Månader hafva gått
om, sedan ni samtyckte att gifta er med min bror, och ni har
uppskjutit fullgörandet af ert löfte från den ena tidpunkten till
den andra, liksom för att undvika någon vanhederlig eller i hög
grad obehaglig förbindelse. Jag tror mig kunna ansvara för
att Lörd Evandale ej skall eftersträfva någon qvinnas hand emot
hennes vilja, och fastän hans syster, anser jag mig dristigt
kunna påstå, att han ej behöfver truga sig på något fruntimmer
emot hennes böjelse. Ni får förlåta mig, Miss Bellenden, men
er närvarande bedröfvelse bådar föga godt för min brors
framtida sällhet, och jag måste förklara, att han ej förtjenar alla
dessa uttryck af motvilja och smärta, samt att de tyckas vara
ett temligen besynnerligt återgäldande af den tillgifvenhet, han
så länge och på så många sätt ådagalagt."
"Ni har rätt, Lady Emilie," sade Edith, i det hon
torkade sig i ögonen och sökte återtaga sitt naturliga sätt, ehuru
hennes sväfvande röst och bleka kinder ännu förrådde hennes
sinnesskakning — "Ni har fullkomligt rätt — Lörd Evandale
förtjenar ej ett sådant bemötande af någon, och aldraminst af
henne, som han hedrat med sin aktning. Men om jag för ista
gången gifvit vika för ett plötsligt och oemotståndligt utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
