Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
gått hett till, och alla de stackars karlarna lågo i sina
kläder, alldeles som de satt dem på sig på morgonen — ty ingen
hade ännu funnit på den lik-hopen — och hvem tror ni väl
jag fann midt ibland dem, som mor säger, om inte vår gamla
bekanta, Sergeant Bothwell?"
"Jaså, har den karlen stupat?" sade Morton.
"Jo, så har han," svarade Cuddie; "och hans ögon stodo
öppna, och hans panna var rynkad, och hans tänder voro
sammanbitna, liksom käftarna på en hopslagen räfsax — jag var nästan
rädd att se på honom, ehuru jag grep mig ann till slut och tömde
hans fickor, som han gjort med mången hederligare karls; och
här ä’ era egna pengar igen — eller er farbrors, hvilket kan
komma på ett ut — som han tog på Milnwood den olycksaliga
dagen, som gjorde oss allesammans till soldater."
"Det kan inte vara något ondt i att begagna de här
penningarna, Cuddie," sade Morton, "då vi veta huru han fått dem;
men ni måste dela med mig."
"Håll en bit, håll en bit," sade Cuddie. "Nå, och så ä’
det ett stycke ring, som han bar i ett svart band om halsen.
Det måtte visst varit någon kärlekspant, stackars karl — det
finns ingen så hård, att han inte har ett ömt hjerta för
flickorna — och der ä* en bok med en hel hop skrifvet uti, och jag
hitta’ också ett par andra saker, som jag ska’ behålla för mig
sjelf."
"På min heder har du inte gjort ett ganska lyckligt
ströftåg för att vara en nybogynnare," sade hans nya husbonde.
"Ja, ha’ jag inte?" sade Cuddie med mycken förnöjelse.
"Jag sa’ er ju att jag inte var så stock dum, om det kom ann på
att ta’ för sig — Och dessutom ha’ jag fått två bra hästar.
En enfaldig linneväfvare, som lemnat sin väfstol och sitt trefliga
hus för att sitta och skråla på en kall backsluttning, hade tagit
fast två dragonhästar, som han hvarken kunde få att gå eller
vända sig, så att han tog en guld-rosenobel*) för dem — jag
skulle nog bjudit honom hälften så mycket; men detta ä’ ett
mycket dåligt ställe att få vexladt på — jag tog dessa
pengarna ur Bothwells börs."
"Du har gjort en förträfflig handel, Cuddie; men hva*
kommer den der kappsäck-en ifrån?"
"Kappsäcken," svarade Cuddie, "var Lörd Evandale’s i går,
och ä’ er i dag. Jag hitta den bakom en ginst-buske der bor-
*) Ett gammalt mynt vardt något öfver 6 riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
