Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•188
derligt. om en naturlig känsla af mitt lands oförrätter, för att
ej nämna dem jag personligen lidit, skulle göra mig tillräckligt
benägen att draga mitt svärd för medborgsmanna-rätt och
sam-vets-frihet. Men jag måste tillstå för er, att jag först måste
vara bättre förvissad om de grundsatser, hvarpå ni fotar er sak,
innan jag kan ingå på att emottaga ett befäl ibland er."
"Kan ni väl betvifla våra grundsatser," svarade Burley,
"sedan vi förklarat dem vara förbättring af både Kyrka och
stat, den förfallna helgedomens återuppbyggande, de
förskingrade heligas hopsamlande, samt syndens mans förgörande."
"Jag skall uppriktigt bekänna för er, Mr Balfour,"
svarade Morton, "att mycket af detta slags språk, som jag
märker har så mycken makt med andra, är fullkomligt bortkastadt
på mig. Det är tillbörligt att ni vet detta, innan vi inlåta oss
vidare med hvarandra." — Den unga prestrnannen upphäfde
härvid en djup suck. — "Jag bedröfvar er, sir," sade Morton,
"men var god och hör mig till slut. Jag vördar Skriften lika
djupt som ni, eller någon Kristen kan göra, och läser i den
med den ödmjuka förhoppning, att deri linna ett rättesnöre för
min vandel och en undervisning om min salighet. Men jag
hoppas finna detta genom en granskning af dess allmänna
lydelse samt den anda som deri råder, och ej genom att lösrycka
enskildta ställen ur dess sammanhang, eller tillämpa Skriftens
språk på händelser och förhållanden, med hvilka de ofta stå i
ett ganska obetydligt samband."
Presten, hvars namn var Ephraim Macbriar, tycktes
gripen med bestörtning och förtrytelse vid denna förklaring, och
ämnade bestrida den.
"Tyst, Ephraim 1" sade Burley; "kom ihåg att han blott
är ett barn i lindakläder. — Hör mig, Morton. Jag vill tala
till dig på det sinnliga förnuftets verldsliga språk, som för det
närvarande är din blinda och ofullkomliga ledsagare. Hvilket
är det ändamål, hvarföre du är beredd att draga ditt svärd ?
Ar det ej att kyrka och stat må blifva förbättrade genom ett
fritt parlaments fria röst, i förening med sådana lagar, som
hädanefter skola hindra den verkställande makten från att efter sitt
eget onda behag utgjuta blod, plåga och fängsla menniskor,
utsuga egendomar och förtrampa folks samveten?"
"Jo visst," sade Morton; "detta anser jag för rättmätiga
krigs-orsaker, och för dem vill jag strida, så länge jag förmår
föra ett svärd."
"Ja, men," sade Macbriar, "ni behandlar denna
saken med alltför mycken flathet, och mitt samvete tillåter mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
