Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
KAPITLET XIX.
Kora nu också och säg att en gammal man inte duger till någonting.
SHAKSPEARE.
Vi måste nu återvända till Tillietudlems Borg, hvilken
Lif-gardets aftåg på morgonen denna händelserika dag lemnat
åt oron och tystnaden. Lörd Evandale’s försäkringar hade ej
lyckats qväfva Ediths farhågor. Hon visste honom vara
ädelmodig och ordhållig; men det syntes blott allt för tydligt, att
han misstänkt föremålet för hennes förböner vara en gynnad
rival, och var det ej att begära en öfvermensklig ansträngning
af honom, att antaga det han skulle vaka öfver Mortons
säkerhet och frälsa honom undan alla de faror, för hvilka hans
fångenskap och de misstankar han ådragit sig, oupphörligt måste
blottställa honom? Hon öfverlemnade sig derföre åt de
ångestfullaste farhågor, utan att bry sig om eller ens höra på de
mångfaldiga tröstegrunder, hvilka Jenny Dennison framställde,
den ena efter den andra, lik en skicklig general, som i
Tegel-bunden följd anfaller med sina särskildta trupp-afdelningar.
Först var Jenny moraliskt öfvertygad om, att något ondt
ej skulle vederfaras unga Milnwood — sedan, att om
också så skedde, vore det en tröst i den betraktelsen, att Lörd
Evandale var det bättre och mera passande partiet af de två —
derpå, att det vore hvarje sannolikhet för att en strid skulle
uppstå, hvaruti hon sade att Lörd Evandale kunde blifva
dödad, då det inte skulle blifva något vidare bråk om den saken
— derefter, att om whiggarne fingo öfverhanden, torde Milnwood
och Cuddie komma till Slottet och med väpnad hand bortföra
sina hjertans kärestor.
"För jag glömde att säga er, fröken," fortfor
kammarjungfrun, i det hon förde näsduken till ögonen, "att stackars
Cuddie ä* i Phiiistéernas händer lika väl som unga Milnwood.
Han hitfördes som fånge i dag på morgonen, och jag var
tvungen att tala vackert med Tom Halliday och ställa mig in hos
honom, för att få komma till den stackars varelsen; men
Cuddie var långt ifrån inte så tacksam som han bordt vara,"
tillade hon, i det hon förändrade ton och hastigt tog bort
näsduken från ansigtet, "så att jag aldrig mer vill förderfva mina
ögon med att gråta för den saken. Unga karlar kommer det
alltid att finnas tillräckligt qvar af, om de också skulle hänga
ena hälften af dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
