Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
denna lefnadsglade furstes lif och umgänge, hvilket man måsto
medge var föga egnadt att uthärda en så ohöfvisk talares
stränga granskning, som jemförde honom med Jerobeam, Amri, Achab,
Sallum, Pekah och alla öfriga dåliga regenter, som omtalas i
Konunga- och Krönike-böckerna, och slöt med dessa Skriftens
ord: — "Gropen är tillredd sedan i går; ja, hon är ock
Konungen tillredd, djup och vid nog; så är boningen derinne eld
och mycken ved; Herrans ande skall upptända henne såsom en
svafvelström."
Kettledrummle hade ej väl slutat sin predikan, och
nedstigit från det klippblock som tjenat honom till predikstol,
förrän hans plats intogs af en herde af ett helt annat slag. Hans
ärevördighet Gabriel var af en framskriden ålder och temligen
korpulent, med en stark stämma, ett bredt, fyrkantigt ansigte
och dumma, liflösa drag, hvari kroppen tycktes råda öfver
själen, mer än som var tillbörligt för en renlärig andans man.
Ynglingen, som efterträdde honom i att förmana denna
ovanliga församling, var knappt tjugu år gammal, ehuru hans
insjunkna drag redan vittnade, att en af naturen vacklande helsa
blifvit förstörd af nattvak, fastor, sträng fångenskap och de
besvärligheter som voro oskiljaktiga från ett kringirrande lif. Så ung
han än var, hade han likväl två gånger varit fängslad i flera
månader, och lidit mycken hård behandling, hvilket gaf honom
stort inflytande öfver dem, som tillhörde hans egen sekt. Han
kastade sina matta ögon öfver den församlade mängden och
öfver stridsfältet, hvarunder en stråle af segerfröjd tändes i hans
blick, och en flyktig, hektisk rodnad färgade hans bleka men
uttrycksfulla drag. Han hopknäppte sina händer, upplyfte sitt
ansigte till himlen och tycktes försjunken i en tyst bön och
tacksägelse innan han vände sig till folket.
Då han talade tycktes hans svaga, sväfvande röst i
början ur stånd att uttrycka hans tankar; men den i församlingen
herrskande djupa tystnaden, och den begärlighet hvarmed
åhörarnes öron uppfångade hvarje ord, liksom de uthungrade
Israeliterna uppsamlade den himmelska mannan, hade en
motsvarande verkan på predikanten sjelf. Hans ord blefvo tydligare,
hans föredrag lifligare och uttrycksfullare, och det tycktes som
det religiösa nitet triumferade öfver hans kroppsliga svaghet
och bräcklighet. Hans naturliga vältalighet var ej alldeles fri
från den råhet som vidlådde hans sekt, ehuru Lans medfödda
goda smak skyddade honom från hans samtidas gröfre och
löjligare misstag; och Skriftens språk, som i deras mun ofta för-
FANATISMEN. * ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
