- Project Runeberg -  Fanatismen /
162

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

på spetsen af stenhögen, oeh uppstämma min sång öfver de män
från Ilaroseth hedningarnas, hvilkas hästars fötter darra för
deras starka åsittares förfärelses skull."

Den svärmiska gamla qvinnan skulle verkligen äfven
utfört sin föresats, och stigit upp på sten-kumlet, för att, såsom hon
uttryckte sig, blifva ett tecken och ett banér för folket, om ej
Cuddie, med mera barnslig kärlek än vördnad, qvarhållit henne
med all den styrka som hans bundna armar tilläto honom att
använda.

"Nej, du min Skapare!" utropade han sedan han fullgjort
detta värf; "se der borta, Milnwood! ha’ ni nå’nsin sett någon
menniska slåss som den djefvtiln Claverhouse? — Der ha’ han
varit tre gånger nere ibland dem och tre gånger kommit fri
derifrån — Men jag tror att vi snart ska* bli’ fria sjelfva,
Milnwood. Inglis och hans ryttare titta sig ofta om öfver
axlarna, liksom de mera tyckte om vägen bakom sig, än vägen
framför sig."

Cuddie misstog sig ej; ty då hufvudströmmen af
flyktingarna framstörtade pä litet afstånd från den punkt der de
stodo, afskjöto korpralen och hans afdelning på måfå sina
karbi-ner emot de anryckande insurgenterna och öfverlemnade
fångarna åt sitt öde, i det de förenade sig med sina återtågande
kamrater. Morton och den gamla qvinnan, hvilkas händer voro
i frihet, dröjde ej att upplösa de band hvarmed Cuddie och
presten voro bundna ofvanför armbogen. Just som detta
verkställts, red dragonernas efter-trupp strax nedanför den lilla
kullen, som kröntes af det oftanämnda sten-kumlet. De bibehöllo
ännu sina leder, ehuru de röjde all den brådska och
förvirring som vanligen åtföljer en nödtvungen reträtt. Claverhouse
red i spetsen för dem med det dragna svärdet, samt ansigte
och kläder färgade af blod. Hans häst var alldeles öfverhöljd
med lefrad blod och raglade af matthet. Lörd Evandale slöt
tåget i ej stort bättre tillstånd, i det han ännu uppmanade
soldaterna att hålla tillsammans och ej frukta något. Flere af
gemenskapen voro sårade, och ett par föllo af sina hästar under
det de tågade uppför kullen.

Vid denna anblick bröt Mause’s tros-nit åter löst, der hon
stod på ljungheden med blottadt hufvud och det grå håret
fladdrande för vinden, en ej dålig afbild af en åldrig bacchantinna,
eller Thessalisk hexa under besvärjelsens raseri. Hon
upptäckte snart Claverhouse i spetsen för sin flyende trupp, och
utropade med bitter ironi, — "Dröj, dröj, du som alltid så gerna
bevistade de heligas församlingar, och ville rida öfver hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free