Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
bet för oss sjelfva beträffar, är jag förvissad om att ingen bland
oss för ett ögonblick tänker derpå. Det måste finnas någon
öfvergång genom moraset, hvarest vi kunna bana oss väg, och
vore vi en gång väl på fast mark, hoppas jag att det ej finns
någon man i Lif-gardet, som anser våra, ehuru så fåtaliga
sqva-droner, i stånd att tillintetgöra ett dubbelt så stort antal af
dessa odisciplinerade horder. — Hvad säger ni, Mylord
Evandale?"
"Min ringa tanka är," sade Lörd Evandale, "att må
dagen utfalla hur’ den vill, måste den blifva blodig, samt att vi
skola förlora många raska karlar och sannolikt bli’ nödsakade
att döda en stor mängd af dessa vilseledda menniskor, hvilka
rätt betänkt äro Skottar och Kung Carls undersåter lika väl
som vi."
"Rebeller! rebeller! och oförtjenta både af namnet Skottar
och undersåter," sade Claverhouse; "men låt oss höra hur’ er
mening låter?"
"Att öppna en underhandling med dessa okunniga och
missledda menniskor."
"En underhandling, och med rebeller med vapen i hand?"
Aldrig så länge jag lefver, "svarade hans befälhafvare.
"Skicka åtminstone en trumpetare och en parlamentär, med
uppmaning till dem att nedlägga vapen och åtskiljas, emot löfte
om full pardon," sade Lörd Evandale. — "Jag har alltid hört,
att om detta skett i slaget vid Pentlands-hill, skulle mycket
blod blifvit besparadt."
"Nå," sade Claverhouse, "och hvem fan tror ni väl skulle
vilja framföra en dylik uppfordran till dessa hårdnackade och
ursinniga svärmare? De erkänna inga krigslagar. Deras anförare, hvilka
nästan alla deltagit i Erkebiskopens af St. Andrews mord, slåss
med snaran 0111 halsen och skola sannolikt döda öfverbringaren,
om det också blott vore för att söla sina följeslagare i lojalt blod
och göra dem lika förtviflande om pardon som de sjelfva."
"Jag skall gå sjelf, om ni tillåter det," sade Evandale.
"Jag har ofta vågat mitt blod för att utgjuta andras; låt mig
nu göra det för att bespara menniskolif."
"Ni får ej gå i något sådant ärende, Mylord," sade
Claverhouse; "er rang och er ställning göra ert lif af allt för
mycken vigt för landet, på en tid då goda grundsatser äro så
sällsynta. — Här är min broders son, Dick Grahame, hvilken inte
mera fruktar hugg eller skott, än om fan gjort honom ’hård’
emot dem, som de svärmarne påstå att han gjort åt hans farbror.
Han skall taga en parlamentär-flagga och en trumpetare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
