Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Morton med en sakta hviskning, — "Vore det något ondt i att
söka komma ur de här karlarnas händer, om man kunde
åstadkomma^?"
"Nej, inte det ringaste," sade Morton; "och om något
tillfälle dertill yppar sig, så var säker på att jag åtminstone inte
skall bli’ den, som låter det slippa mig ur händerna."
"Det fägnar mig att höra er säga det," svarade
Cuddie-"Jag ä’ bara en stackars enfaldig karl, men jag kan inte tro,
att det vore stort ondt i att slå oss ifrån dem med våld, om
det läte sig göra. Jag ä’ inte den som ä’ rädd för ett
nappatag, om vi bara vore komna så långt; men gamla hennes
Nåd skulle ha’ kallat det för ett motstånd emot Kungens
myndighet."
"Jag vill motstå hvarje myndighet på jorden," sade
Morton, "som tyranniskt kränker mina grundlagsenliga rättigheter
såsom en friboren man; och jag är fast besluten att ej
orättvist låta släpa mig till ett fängelse eller kanske till en galge,
om jag, vare sig med list eller våld, möjligen kan undkomma
dessa menniskor."
"Ja, det ä’ just också min tanka, alltid med antagande att
vi få något görligt tillfälle att slita oss ifrån dem. Men ni talte om
en grundlag, och det ä’ saker, som bara angå så’na som er,
hvilka ä’ herremän, och den kan kanske inte skydda mig, som
bara ä’ en simpel jordbruks-arbetare."
"Den lagen, som jag talar om," sade Morton, "är
gemengam för den ringaste Skotte. Det är denna frihet från slag och
träldom, hvilken, som ni kan läsa i Skriften, yrkas af Apostelen
Paulus sjelf, och hvilken hvarje friboren man är uppkallad att
försvara, både för sin egen och sina landsmäns skull."
"Åh, tusan!" svarade Cuddie; "det skulle dröjt länge innan
Mylady Margretha, eller min mor heller, skulle funnit ut en så
förnuftig lära i Bibeln! Den ena stönade jemnt om att ge
Kejsaren det Kejsaren tillhörer, och den andra ä’ alldeles som
hon vore galen med sitt whiggeri. Jag ha’ blifvit rent af
förderfvad af att höra på de båda sladdrande gamla qvinnorna;
men om jag kunde få någon herreman, som ville ta’ mig till
sin tjenare, ä’ jag säker på att jag skulle bli’ en helt annan
menniska; och jag hoppas hans Nåd vill tänka på hvad jag
nu säger, om vi en gång lyckligt och väl vore befriade ur
detta träldomens hus, och just som taga mig till er
valle-deschambel."
FANATISMEN, * ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
