- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Te och supé
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Te och supé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också betraktade översten med hemlig skadefröjd och
några lakoniska »aj!» huru kuddarna ramlade till
höger och vänster. Hennes nåd försäkrade att översten
blåste på dem. Då hon fått det någorlunda som hon
ville, satt hon tyst och betraktade med ett ömt, vemodigt
leende sin sons bleka ansikte, under det tårar, dem hon
själv ej märkte, tillrade långsamt nedför hennes
kinder. Översten såg så länge på henne med en milt
allvarsam blick, till dess hon av dess uttryck blev väckt
till uppmärksamhet på sig själv, och hon besegrade
genast sin rörelse, för att ej störa sin älskade sjuklings
lugn.
Det var sött att se huru små paltarna, med aptitfulla
blickar och öppnade munnar, buro till den sjuke
brodern av de goda saker, dem Helena lade för vid bordet,
och huru de hade så obeskrivligt svårt att släppa
tallrikarna ifrån sig. Julie låg på knä bredvid sin bror och
valde från ett fat, som hon ställt på soffan, de största
och vackraste druvor, dem hon räckte honom.
Jag hade nog haft lust att fråga professor L.: Vilken
bok läser professorn så andäktigt och uppmärksamt?
Han hade antingen svarat: »Julie» eller ock blivit litet
illa vid sig och slagit upp efter bokens titelblad, vilket
hade sett bra misstänkt ut, nämligen — vad hans
läsning i boken angick.
I större delen av det lilla sällskapets blickar låg
denna afton något alldeles ovanligt — en spänning, en
livlighet, något, med ett ord, likt det, som tindrar i
barnens ögon, då de om julaftonen vänta på julbockens
ankomst.
Kornett Karl allena var nedslagen och tyst, det
liknöjda matta uttrycket av hans ögon tolkade ett glädjelöst
hjärta, och fastän han vänligt och milt svarade på
alla de ömhetsbetygelser, varmed han överhopades, låg
något så sorgligt i själva hans leende, att det
framlockade nya tårar i hennes nåds ögon.
Emellertid gick magistern fiskande efter någon, som
ville spela schack med honom. Han hade mer än en
gång på brädet uppställt och omställt alla schackpjäserna
och hostat minst sju gånger för att ge en slags
signal, att hugade motståndare måtte veta att anmäla
sig. Men då ingen stridslysten syntes till, drog han själv
ut på korståg, för att uppsöka och utmana dem.
Professor L., som först såg sig hotad med en utmaning,
stoppade näsan så allvarsamt in i boken, att magistern
förlorade modet att här våga ett försök och vände sig
till Julie, som flög av till andra ändan av rummet.
Därnäst gjordes en lov till Helena, men hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
