- Project Runeberg -  Familjen H /
37

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Förra avdelningen - Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Emilia med en djup suck: »Det måste väl då bli utav!
Det kan väl icke hjälpas mer... och i övermorgon skall
han föra mig bort ifrån allt vad jag så innerligt älskar!»

»Man skulle kunna tro», sade Julie leende, men med
tårar i ögonen, »att det gällde att resa till världens ände,
och likväl komma endast några gator och torg att
skilja oss från dig, och vi kunna se varann alla dagar.»

»Alla dagar ja,» sade Emilia gråtande, »men icke,
som nu, alla timmar!»

Lördagen var Emilia god och öm mot alla, men
nedslagen och orolig tycktes hon vilja undfly de tankar,
som överallt förföljde henne.

Algernon blev med var stund allvarsammare och
betraktade sin fästmö med bekymrade och forskande
blickar. Det såg ut, liksom fruktade han att hon med sin
hand ej gav honom hela sitt hjärta. Likväl tycktes han
vara rädd för all slags explikation och undvek att finna
sig ensam med Emilia.

Jag hade av en kusin till kokerskans i huset styvsysters
svägerska fått veta, att Algernon i flera fattiga
familjer låtit utdela matvaror och pengar, med tillsägelse,
att de denna söndag skulle göra sig en god måltid
och vara glada. Jag berättade detta för Emilia, som å
sin sida hade låtit göra detsamma. Denna sympati i
deras tankar gladde henne och återgav henne litet mod.

Emellertid hade man, på alla håll, flitigt sytt och
arbetat, så att allt var färdigt och i ordning till dagen före
bröllopet.

Det var något högtidligt i avskedet om aftonen. Alla
omfamnade Emilia och i allas ögon stodo tårar. Emilia
bemästrade sin rörelse, men kunde ej tala. Alla tänkte
på morgondagen.

Bröllopsdagen.



Den stora, den väntade, den fruktade dagen kom
äntligen. Emilia, knappast uppstigen, såg med en
aningsfull blick upp till himlen. Den var överdragen med
grå moln. Luften var kall och töcknig; allt vad man
kunde se igenom fönstret bar den melankoliska stämpel,
som en kulen vinterdag trycker på både det levande
och det livlösa. Röken, som steg upp ur skorstenarna,
trycktes ned och välvde långsamt utför taken, svärtande
deras vita snötäcken. Några gummor med röda näsor
och blåa kindben förde till torget sina mjölklass, steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free