Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 16. En högtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÖGTID.
99
Utan ett ord drog patronen npp sin plånbok och uppräknade
penningarna, dem Gottlieb emottog.
”Jag ger ingen förbindelse”, sade han, ”ty i den händelse att jag
sjelf ingenting får, vill jag icke betala dem.”
Patron Fabian teg. Men sedan han några gånger skjutit knäppet
på plånboken upp och ner, yttrade han med en ton, som verkligen
röjde känsla:
”Hör på, Gottlieb, jag är icke snål. Du gör mig en tjenst, då du
kunde göra mig ett helvete, och jag vill vara tacksam. Har du några
skulder? Din far är fattig.”
”Det der är taladt såsom af en hederlig man och god slägting!
Men jag var lyckligtvis nödsakad att lefva alltför sparsamt under min
akademietid för att falla på det orådet att göra skulder.”
”Nå, om du ej har skulder, så har du en framtid — du bör ej
af slå mitt anbud.”
”Jag afslår det också icke, ehuru jag ej nu anlitar det, ty för
ögonblicket behöfver jag ingenting — såvida ej farbror, till besparande af
mina fotter och dito stöttar, vill ge mig respenningar — men för den
händelse att jag får fast fot i pappas fögderi, skall jag med största
tacksamhet erinra mig farbrors löfte.”
”Gör det — jag lofvar dig ha godt minne.”
”Ännu ett ord, farbror! Blottställ ej den hederliga qvinnan — hon
blir ändå aldrig farbrors byte.”
Vid dessa ord gick en ask-färg öfver patron Fabians anlete, och
det var med ett slags fasa han såg sig omkring.
”Åh, icke ha väggarna öron.... Farbror behjertar ju min bön?”
”Helt visst... Denna qvinna har gjort mig tokig, men jag tror att
den ångest, som jag utstått sedan i går afton, nu botat mig. I alla
fall går jag ej mera dit.”
Visst sjöngo fåglarna i ”la Fontaines dal” Ijufligare än vanligt,
visst doftade rosorna och lavendeln friskare än någonsin, då unge herr
Gottlieb i triumf återförde familjens öfverhufvud — åtminstone tyckte
alla så.
Och när, utom vid Ragnars hemkomst, firades väl i det lilla röda
huset en sådan högtid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
