Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 11. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Fisket.
Venern, den stormiga Venern, hade denna afton antagit sin ingnaste
yta. Dess klara spegel upptog den fjerran belägna Kinnekulle, och
öfver denna gigantiska spegelbild gled sakta fram den ena skutan efter
den andra, tills ett brusande ångfartyg kom och uppslukade alla
spegelbilderna i sitt häftigt gungande kölvatten.
Det var en särdeles romantisk strand den der, på hvilken Almvik
låg, och lekande fiskar hoppade ständigt kring små-båtarne, som här och
hvar vaggade vid sin kedja eller ock, rodda af raska händer, smögo ut
att lägga sig i försåt för hafsfruns underlydande.
Men den stolta herrskarinnan, som från sin kristall-sal såg faran
nalkas, kommenderade höger-omvänder-er, och dervid försvann hennes till
vattubrynet uppstigna garnison, hastigt dykande ned i de förskansningar,
dit fienden ej kunde intränga.
Det var i följd af denna hafsfruns taktik som patron Fabian, vid de
krig han ofta förde med henne, nästan alltid förlorade. Och visst var
han illa ute, stackars karl, der han ställd mellan sin hustrus och
hafsfruns olika jernviljor, ständigt såg sig tillbakadrifven på samma punkt:
den ena ville ingenting gifva i skatt, och den andra fordrade med en
envåldsherrskarinnas maktspråk att denna skatt måtte lefvereras, hvar
helst den än togs.
Efter dessa förutskickade underrättelser må man dömma om
patronens känslor, då han — hvilken beredt sig på att den förbrytelse,
som Gottlieb begått, skulle för hela aftonen upptaga den förtörnade fru
Ulrique-Eugenie — helt tvert fick bud att båten var klar och metspöen
nedburna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
