Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta ögonblick kom Dechartre in i salongen med
grefve Martin, som hade fattat vänskap för honom efter att
ha besegrat honom på biljard och som utvecklade för honom
alla vådorna af ett skattesystem baseradt på hur stort hus
man för och på antalet tjänare.
*
XXXI.
En blek vintersol trängde genom dimman öfver Seinen
och belyste Oudrys hundar öfver dörrarne i matsalen.
Fru Martin hade till höger deputeraden Garain, för detta
justitieminister och för detta konseljpresident, till vänster
senatorn Loyer. Till höger om grefve Martin-Bellème satt
hr Berthier d’Eyzelles. Intim politisk frukost. I
öfverensstämmelse med Montessuys förkänningar hade ministären fallit
för fyra dagar sedan. Garain hade samma morgon varit kallad
till Elyséepalatset och mottagit uppdraget att försöka bilda
ett kabinett. Under frukosten diskuterade han med sina
vänner den kombination som han på kvällen skulle förelägga
presidenten. Och medan de jäktande kastade fram det ena
namnet efter det andra, såg hon inom sig bilder och syner
ur sitt intima lif.
Sedan kamrarne återupptagit sitt arbete hade hon
återvändt till Paris med grefve Martin, och från detta ögonblick
förde hon ett förtrolladt lif.
Jacques älskade henne; han älskade henne med en
betagande blandning af lidelse och mild ömhet, af djup
erfarenhet och oskyldig vetgirighet. Han var nervös, retlig, orolig.
Men hans ojämna lynne gjorde hans glädtighet så mycket
värdefullare. Det var en konstnärs glädtighet, som kunde
bryta fram plötsligt som en flamma, och som smekte hennes
kärlek utan att såra den. Och ingenting förtrollade Thérèse
så som hennes väns själfulla leende och skratt. Hon hade
aldrig trott att en man skulle kunna lägga in en så säker
smak i sina uppsluppna infall och intima nycker. Under den
första tiden hade hans lidelse för henne brunnit med en
entonig och dyster glöd, och just detta hade tagit henne. Men
sedan hade hon hos honom uppdagat en munter, rik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0197.html
