- Project Runeberg -  Den röda liljan /
121

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möbel- och antikvitetshandlare följde honom i hälarne som
spioner.

Han stängde fönstret och gjorde upp eld. Hon satte
sig i karmstolen, och medan hon satt där rak och stel, föll
han på knä framför henne, tog hennes händer och kysste
dem och betraktade henne länge med en skygg och stolt
beundran. Därefter tryckte han i extas sina läppar mot
spetsen af hennes sko.

— Hvad är det ni gör?

— Jag kysser edra fötter för att de ha kommit.

Han reste sig, drog henne sakta till sig och tryckte en
lång kyss på hennes mun. Hon satt orörlig, med hufvudet
bakåtkastadt och ögonen slutna. Hennes mössa gled ned,
hennes hår kom i oordning.

Hon gaf sig åt honom utan att längre neka honom
något af sig själf.

Två timmar senare, då den fallande solen redan
förlängde alla skuggor öfver gatstenarne, stod Thérèse, som
ville gå ensam hem genom staden, plötsligt framför Santa
Maria Novellas bägge obelisker, utan att hon visste hur hon
hade kommit dit. I ett hörn af torget såg hon där den gamle
skoflickaren, som med samma eviga gest drog sin becktråd
genom lädret. Han smålog med sin sparf på skuldran.

Hon steg in i boden och satte sig på en pall. Och hon
sade på franska:

— Quentin Matsys, min vän, hvad har jag gjort, och
hvad skall det bli af mig?

Han betraktade henne lugnt, med ett godt leende, utan
att hvarken förstå eller låta störa sig. Ingenting förvånade
honom vidare. Han skakade på hufvudet.

— Hvad jag har gjort, min goda Quentin, det har jag
gjort emedan han led och emedan jag älskade honom. Jag
ångrar ingenting.

Han svarade, som vanligt, med Italiens klingande “ja“:

— Si, si!

— Inte sant, Quentin, jag har ju inte gjort något ond?
Men hvad kommer att hända nu, min Gud?

Hon reste sig för att gå. Han gjorde ett tecken åt
henne att vänta litet. Han valde omsorgsfullt ut ett frö af
sin växt åt henne och gaf henne det.

— Det luktar godt, signora!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free