Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Otålig efter de hänförda loford, som ingen gaf honom,
afundsjuk på Dante liksom på hela världen, ehuru för resten
en mycket fin litteraturkännare, trodde han sig finna en spricka
i rustningen och slog till:
— Jag misstänker, sade han, att denna änglarnes yngsta
syster aldrig har funnits till annat än i den sublime skaldens
något torra fantasi. Hon förefaller som en ren allegori, eller
rent af som ett räkneexempel eller en astrologisk formel.
Dante, som oss emellan sagdt var en beskedlig doktor i
Bologna och som hade många besynnerliga idéer i hufvudet
under sin spetsiga hätta, Dante trodde på dolda krafter hos
siffrorna. Denne inbitne matematiker låg och drömde om
nummer och hans Beatrice var ett aritmetikens blomster —
det är hela historien.
Och han tände sin pipa.
Vivian Bell skrek till:
— Åh, tala icke så, herr Choulette. Ni gör mig ledsen,
och om vår vän herr Gebhard [1] hörde er, skulle han bli mycket
ond på er. Till straff måste ni nu höra prins Albertinelli
läsa upp för er den sång, i hvilken Beatrice förklarar månens
fläckar. Tag hit Den gudomliga komedien, Eusebio. Det är
den hvita boken, som ligger där på bordet. Slå upp den
och läs.
Medan prinsen läste vid lampan, satt Dechartre på en
kanapé bredvid grefvinnan Martin och talade lågt och
hänfördt om Dante som den mest plastiske af alla diktare. Han
erinrade Thérèse om den målning, som de hade sett
tillsammans några dagar tidigare vid Santa-Maria, på Serviernas
port, en nästan utplånad fresk, där man ännu nätt och jämt
kunde ana sig till skaldens hufvud med kapuschongen krönt
af lagrar, Florens och de sju cirklarne. Det var nog för att
komma konstnären i honom att flamma upp. Men hon hade
icke kunnat urskilja något och icke känt något inför detta.
Och för öfrigt tillstod hon, att den dystre Dante icke hade
någon stor dragningskraft på henne: Dechartre, som vant
sig vid att finna henne dela alla hans tycken i konst och
poesi, blef öfverraskad och litet missnöjd. Han sade helt
högt till henne:
— Det finns stora och betydande ting, som ni icke har
sinne för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
