Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutningar och utsökta vemod, han väckte i henne nya arter af
vällust, som dittills hade slumrat hos henne. Nu var hon
fast besluten att behålla honom. Men hur? Hon förutsåg
svårigheterna: hennes klara förstånd och hennes temperament
kom henne att se dem, alla. Ett ögonblick försökte hon
bedraga sig själf: hon sade sig, att han kanhända, en
drömmare som han var, hänförd och förströdd, försjunken i sina
konststudier, kanske icke hade något våldsamt begär efter
kvinnor, och att han skulle förblifva en trofast vän utan att
fordra något annat. Men hon skakade på det vackra hufvudet,
där det låg på kudden i en flod af mörkt hår, och ville icke
slå sig till ro med denna tanke. Om Dechartre icke var en
erotiker, förlorade han därmed för henne all lockelse. Hon
vågade icke mera tänka på hvad som skulle ske. Hon lefde
i nuet; lycklig, orolig och med slutna ögon.
På detta sätt drömde hon i rummets halfskymning, som
genomkorsades af ljusstrimmor, då Pauline kom in med
hennes post på tebrickan. På ett kuvert, märkt med
klubbens vid rue Royale monogram, kände hon igen Le Ménils
raska och enkla handstil. Hon väntade detta bref och kände
ingen annan öfverraskning än öfver att det, som måste ske,
också verkligen skedde, liksom då hon var barn och den
obevekliga klockan slog den timme, då hon skulle ta sin
pianolektion.
Robert gjorde henne förnuftiga förebråelser i brefvet.
Hvarför hade hon rest utan att säga något, utan att sända
honom ett ord till afsked? Sedan sin återkomst hade han
hvarje morgon väntat ett bref från henne, och det hade icke
kommit. Han hade varit lyckligare året förut, då han två
à tre gånger i veckan väcktes af bref från henne, förtjusande
bref och så väl skrifna, att han var ledsen öfver att han
icke kunde låta trycka dem. Han hade blifvit orolig och
skyndat att söka henne hemma hos henne.
“Jag blef förbluffad, då jag hörde att ni hade rest bort.
Jag träffade er man. Han sade mig att ni på hans inrådan
hade rest till Florens för att tillbringa resten af vintern där,
hos miss Bell. Han hade sedan en tid tillbaka trott sig
märka, att ni hade blifvit blek och mager. Han hade tänkt
att ett ombyte af luft skulle göra er godt. Ni ville inte
resa; men då ni med hvar dag blef sämre, hade han till sist
lyckats öfvertala er. Jag har för min del icke märkt, att
ni hade magrat. Det föreföll mig tvärtom som om er hälsa
icke lämnade något öfrigt att önska. För öfrigt är Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
