Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En kväll, då skymningen med mera ljuft behag
än eljes drog kring dem sin skira töckenslöja,
och mun vid mun de två för evigt ville dröja,
hon smög liksom på lek, än leende och röd,
och innan natten än gjort själ och ögon tomma,
mellan hans läppar in ett blad af dödens blomma
och sög begärligt själf pistillens matta glöd.
Blott skogens vilda dufvor gräto deras död.
— Det är mycket vackert, sade Choulette. Det är ett
stycke Italien, men lätt beslöjadt af Thules dimmor.
— Ja, sade grefvinnan Martin, det är vackert. Men,
kära Vivian, hvarför ville ert vackra och oskuldsfulla par
nödvändigt dö?
— Åh darling, därför att de voro så lyckliga de kunde
bli, så lyckliga att de icke mera hade något att önska. Och
detta måste göra dem förtviflade. Hur är det möjligt att
ni inte förstår det?
— Ni menar att om vi vilja lefva så är det emedan vi
ännu ha något att hoppas?
— Ja, darling, ja, vi lefva i väntan på hvad morgondagen
kan bringa oss i sin svarta eller blå mantel, strödd
med stjärnor, med blommor, med tårar, morgondagen,
sagolandets kung. Oh bright king To-Morrow! Strålande kung
Morgondag!
*
X.
Man hade klädt sig till middagen. Miss Bell satt i
salongen och ritade vidunder, imiterade efter Léonard. Hon
ritade dem för att få se hvad de sedan skulle kunna ha att
säga henne; hon var säker om att de skulle tala och att de
skulle gifva uttryck åt sällsamma idéer i bisarra rytmer.
Hon ämnade lyssna till dem. Det var oftast på detta sätt
hon fick uppslagen till sina dikter.
Prins Albertinelli gnolade en sicilienne vid pianot: O
Lola! Hans mjuka fingrar vidrörde knappt tangenterna.
Choulette, som var ännu bistrare än vanligt, bad om
nål och tråd för att laga sina kläder; han ville göra det själf.
Han suckade öfver att ha förlorat en mycket anspråkslös
gammal necessär som han hade burit på sig i trettio år, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0081.html
