Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Martin-Bellème lyfte ögonen mot höjden.
Vence frågade henne om hon icke redan hade varit i
Italien några gånger.
— Tre gånger. Men jag såg ingenting. Den här gången
vill jag se, kasta mig in i allt, bada mig i hvad som finns
därborta. Från Florens tänker jag göra små utfärder i
Toscana och Umbrien. Och till sist ämnar jag resa till
Venedig.
— Det gör ni rätt i, Venedig är en verklig söndagshvila
efter det öfriga Italiens stora, underbara skapelsevecka.
— Er vän Dechartre har sagt mig många vackra saker
om Venedig och om luften där, som har ett skimmer af
pärlor.
— Ja, i Venedig är himlen kolorist. I Florens är den
mera andlig. En gammal författare har sagt: “Florens’ lätta
och rena himmel föder vackra tankar hos människan.“ Jag
har tillbragt några härliga dagar i Toscana. Jag skulle vilja
lefva om dem.
— Kom dit och hälsa på mig.
Han suckade.
— Tidningarne, tidskrifterna, de dagliga bestyren!
Hr Martin-Bellème sade att man måste böja sig inför
dessa skäl och att man hade alltför mycket nöje af att läsa
de böcker och artiklar hr Paul Vence skref för att vilja
draga honom ifrån sitt arbete.
— Åh, mina böcker ... Man får aldrig sagdt det som
man skulle vilja säga i en bok. Att uttrycka hvad man
tänker, det är omöjligt. Nåja, jag kan tala genom min penna,
lika bra som andra. Men hvilket elände att tala och att
skrifva! Det är ett elände att bara tänka på dessa små
tecken af hvilka man bildar stafvelser, ord och meningar.
Hvad blir det af tanken, den vackra tanken, under dessa
små elaka hieroglyfer, som på en gång äro så triviala och
så besynnerliga. Hvad är det läsaren gör af min skrifna
sida? En följd af missförstånd, af bakvänd uppfattning, af
nonsens. Att läsa och att lyssna, det är egentligen att
öfversätta. Det finns kanske vackra öfversättningar. Men det
finns inga trogna. Hvad har jag för glädje af att de beundra
mina böcker, då de blott beundra det som de själfva lägga
in i dem? Hvarje läsare ser sina egna syner i stället för
mina. Vi gifva honom blott ett medel att sätta sin fantasi
i rörelse med. Det är förskräckligt att leverera material till
sådant. Det är ett gement yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
