Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enkla dräkt. En af dem gjorde henne ett förslag: en middag
i enskildt rum, och sedan teatern. Detta roade och
förströdde henne. Hon var icke förvirrad; hon genomgick
ingen kris. Hon tänkte: “Hur göra andra kvinnor? Och
jag som smickrade mig med att inte slarfva bort mitt lif.
Hvad det nu kan vara värdt, lifvet.“
Då hon närmade sig Religionernas museum med dess
neo-grekiska lanternin, fann hon marken upprifven för
underjordiska arbeten. En spång, gjord af en smal planka, som
böjde sig under hennes steg, ledde öfver en djup graf,
mellan högar af svart jord, upprifna gatstenar och
gatläggarstampar. Just då hon gick öfver spången, såg hon på andra
sidan en man, som stannade för att invänta henne. Han
hade känt igen henne och hälsade på henne. Det var
Dechartre. Då hon gick förbi honom, trodde hon sig se
att detta sammanträffande gjorde honom lycklig; och hon
belönade honom med ett leende. Han bad henne om
tilllåtelse att få följa henne några steg. Och de trädde
tillsammans ut på den öppna platsen, som låg framför dem
badande i kylig luft. På detta ställe veko de höga husen
undan och lämnade ett stycke af himlen öppen.
Han sade henne, att han hade känt igen henne redan
på långt håll på den säregna rytmen i hennes linjer och
hennes rörelser, som icke liknade någon annans.
— Vackra rörelser, sade han, äro musik för ögonen.
Hon svarade att hon tyckte om att gå mycket; det var
hennes största nöje, och hennes hälsa också.
Också han fann nöje i långa promenader till fots genom
folkrika städer eller genom en vacker trakt. De stora vägarnas
stämning hade något betagande för honom. Han höll af att
resa: låt vara att detta nöje numera var banalt och
tillgängligt för alla, för honom hade det alltjämt något mäktigt
tilldragande. Han hade sett gyllene dagar och genomskinliga
nätter, Grekland, Egypten, Bosporen. Men han kom alltid
tillbaka till Italien som till sin själs rätta hem.
— Jag reser dit i nästa vecka, sade han. Jag vill återse
Ravenna, där det ligger inslumradt mellan den ödsliga kustens
svarta pinier. Har ni varit i Ravenna, min fru? Det är
en graf, men en förtrollad graf, full af skimrande gengångare.
Dödens hela trolleri finns där. San Vitales mosaiker och
de bägge San Apollinaris med sina barbariska änglar och
sina kejsarinnor, omstrålade af glorior, låta en ana orientens
vidunderliga lockelser. Galla Placidias graf, plundrad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
