Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plikten som med en igelkott, som min guvernant hade hemma
på Joinville: vi tillbragte hela kvällen med att leta efter den
under möblerna, och när vi hade fått rätt på den gingo vi
till sängs.
Han trodde att det låg en del sanning i hvad hon sade,
till och med mera än hon själf trodde. Han tänkte stundom
på det då han var ensam.
— Det är detta som stundom kommer mig att ångra
att jag tog afsked ur armén. Jag vet hvad ni vill säga:
man blir dum i det yrket. Ja, helt visst; men man vet
precis hvad man bör göra, och det betyder mycket i lifvet.
Den tillvaro som min morbror, general de la Briche, för,
finner jag både vacker, ärofull och rätt behaglig. Men nu,
sedan armén har uppslukat hela folket, finns det inte längre
hvarken officerare eller soldater. Det hela erinrar om en
järnvägsstation på en söndag, då konduktörerna packa in en
mängd villrådiga passagerare i deras kupéer. Min morbror
de la Briche kände personligen alla officerare och alla
soldater i sin brigad. Han har ännu deras namn på en stor
tafla, som hänger i matsalen. Han läser om listan då och
då för att förströ sig. Men nu, hur vill ni att en officer
skall kunna känna sitt folk?
Hon hörde icke på honom. Hon hade fått syn på en
månglerska, som sålde stekta potatisar i hörnet af rue Galande,
hopkrupen i ett stånd med glasväggar. Hennes ansikte lyste
fram ur mörkret, upplyst af en koleld. Hon rörde om med
skumslefven i det puttrande stekflottet, tog upp några
guldglänsande halfmånformiga skifvor och stoppade dem i en strut
af gult papper, i hvilket ett halmstrå syntes här och där,
medan en rödhårig flicka stod och väntade och sträckte fram
två sous i sin röda hand.
Thérèse bief afundsjuk, då flickan hade fått sin strut,
hon kände sig hungrig och ville absolut smaka på dessa
stekta potatisar.
Han stretade emot:
— Man vet inte hvad hon steker dem i.
Men till slut måste han begära en strut till två sous af
månglerskan och se efter att hon saltade väl på dem.
Medan hon med slöjan uppdragen öfver näsan tuggade
på de gula halfmånarne, förde han henne med sig in på
folktomma gator, långt bort från gasblossen. På detta sätt
kommo de tillbaka till kajen och sågo katedralens svarta
massa resa sig på andra sidan om den smala flodarmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
