Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knackade, det hörde hon. Det var alltså en herre, som de
släppt upp.
Hon slutade ögonblickligt upp med att snyfta, men
höll sig alldeles tyst. Hon hvarken ville eller kunde ta
emot ett besök i denna stund. Hon skulle låtsa som om
hon inte vore hemma, så kanske han gick sin väg ...
Ännu en knackning, litet hårdare än den första.
Hon besvarade den icke med ett ljud.
Där hon låg, framstupa i sängen med båda händerna
för ansiktet, hörde hon, huru dörren öppnades och någon
inträdde.
»Får man stiga på?» frågade en röst halfhögt.
Rösten var henne främmande, den tillhörde ingen af
de vanliga gästerna, som fru Adamsen brukade skicka
just upp till henne ... dock föreföll den henne att vara
bekant. .. den gjorde ett intryck på henne som om hon
fått ett slag i ryggen af något hårdt föremål ... den ljöd
som en spökelseartad återklang af den tid, som låg en
ganska lång väg bakom henne ...
Hvem kunde det vara?
Hon kastade sig upp ur sängen med en stark fart
och spände ogeneradt sina förgråtna ögon i den nykomne.
Så stodo de ett ögonblick midt emot hvarandra, utan
att säga ett ord.
Hon hade ögonblickligen känt igen honom, fastän han
nog förändrats åtskilligt sedan de sist råkades.
Det var Brun, skådespelaren.
Hon såg på honom med en blick, som endast
innehöll den tämligen intetsägande frågan: hvar har du varit
de här åren? Det var endast en viss nyfikenhet, som
afspeglade sig i hennes ansikte. Hon var blaserad och hade
lärt sig, att behärska sina känslor inför andra - - om
hon ens hade några andra känslor än nyfikenhetens inför
denne gamle »vän», som så plötsligt uppenbarat sig för
henne.
Bruns ansiktsuttryck var ungefär detsamma, men de
blickar, som han egnade hennes ansikte, hela hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
