- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
357

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De hade inte suttit där i en halftimma förrän någon
kom och knackade på dörren.
»Det är pigan», sade Jenny.

»Stig in!» ropade Olga så stolt och barskt, att den
andra, som var van vid en smula ödmjukhet äfven inför
matmors piga, blef helt förbluffad.

»Frun bad mig hälsa och säga, att det är två herrar,
som önska komma upp.»

»Jo, det var t-n så artiga ni blifvit, jag tror ni
anmäler dem», sade Jenny hånfullt.

Olga förstod att det inte var vanligt, men att man
gjorde första dagen för hennes skull.

Jenny hade emellertid skyndat fram till pigan och
nyfiket frågat, hvilka det var som kommo.

»Grosshandlar Lewis och löjtnant Burre!» svarade
pigan.

Den förste var obekant för Olga, men när det sista
namnet upprepades, rodnade hon starkt. Den kände hon
ju väl sedan den där tiden... den första om också icke
den största glansperioden.

Jenny såg rodnaden.

»Känner du honom?» frågade hon misstänksamt.

»Ja något», svarade Olga tankspridt. »Bed dem stiga
på», befalde hon kort åt pigan. Här bodde hon och här
var det hon som befalde.

Några minuter därefter inträdde de båda herrarna.

Löjtnanten kände ögonblickligen igen Olga. Han
erinrade sig mycket väl sitt umgänge med henne under tiden
hon var prostituerad, och äfven »Ninni Stern» hade varit
honom personligen väl bekant.

»Ni här?» frågade han, med tonvikt på sista ordet.

»Tja — — jag kom i går», svarade hon helt gladt
och ogeneradt. Men hon var fortfarande mycket röd i
ansiktet.

»Hvar har Ni varit på ett par år? Ingen människa
har sett till er», fortsatte löjtnanten.

»I Paris och i frälsningsarmén!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free