Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig växlat ett ord med honom, hon visste inte hvad han
hette, men hon hade dock vid åtskilliga tillfällen flyktigt
lagt märke till honom, då han suttit ofvanför henne på
estraden.
Han hade värkligen ett mycket idealiskt Don
Juansansikte, hvilket just nu gjorde ett ofantligt starkt intryck
på henne. Det var den Onde, som skickade honom
ögonblicket före hon skulle ut och vittna i frälsningssalen...
Den unge mannen - han kunde vara bortåt
tjugofem år - såg hennes förlägenhet och det smög sig en
djärf, förmäten tanke i hans själ... en syndig tanke, som
illa passade den uniform, han bar; men han var dock icke
mer än en människa ... och hon var så skön ...
De sågo på hvarandra en half minut, utan att säga ett
ord. De stodo synbarligen och skämdes, ty de hade läst
hvarandras tankar och samvetet sade dem, att det var synd
och sinnlighet, som kommo deras hjärtan att klappa och
brösten att flämta af häftiga andetag ...
»Majoren är sjuk — — han har bedt mig underrätta
kapten Löfborg om, att han inte kan accompanjera i
afton - - han har bedt mig göra det i stället - -»
»Tack — —»
De sågo in i ögonen på hvarandra ännu några
sekunder — — en blick där hvarje spår af gudomlig kärlek
och helighet fått vika för köttslig trånad - -
Man hörde någon närma sig. Han slängde igen
dörren och gick.
Olga hörde hans steg dö bort i korridoren. Han gick
med kraftiga, manliga steg. Det var som om han med de
samma trampat i smulor allt hvad hon under dessa tre
månader byggt upp ... Han tog med sig hennes själs
nyväckta oskuld.
Hon kände inom sig, att hon gjort något orätt. Hon
förstod så väl att hon genom detta sammanträffande
belastat sig med skuld, och hon kände sig olycklig,
befläckad i sin själs innersta. Men hon genomfors också af en
rusande lycka. Hon erfor liksom en befrielse. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
