Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läppar - icke röda af smink utan af pulserande varmt
blod.
Hon gick icke in i några detaljer af sitt förflutna lif,
hon tecknade inga händelser och angaf inga platser, men
hon gaf dock en lika påtaglig som slående bild af sin
historia. Åhörare märkte så väl, att det låg verklighet där
bakom, att det låg personlig erfarenhet.
Hon talade om, huru synden lockar och drager, huru
det ligger nedlagdt i mänskonaturen så många frö till det
onda, huru svag och lättledd människan är, så länge hon
inte hämtar kraft från Gud. Hon målade också syndens
tomhet och syndens plåga. Hur otillfredsställande är det
icke att söka sin glädje i denna världens falska, farliga
nöjen. Hur man jagar, finnes det dock alltid kvar en
brännande törst efter mera, mera! Och till sist måste ändock
samvetskvalens och ångrens dag komma!
Och därpå talade hon om blodet från Golgata kors.
Hon hade sett det strömma emot sig som en röd flod.
Ängslad och otillfredsstäld, sökande efter något bättre än
hvad hon hittills upplefvat, hade hon stigit ned uti floden.
Hon hade tvagit sin kropp och sin själ i den. Och hon
hade stigit upp lycklig och saliggjord. Hon hade fått en
annan syn på lifvet, fått krafter att med den Högstes hjälp
motarbeta alla dåliga böjelser och känt en oemotståndlig
längtan efter att få lefva ett rent lif och att få hjälp till
att föra andra syndare till samma renande och lifgifvande
frälsarblod.
Och därför stode hon nu här. Hon ville, på grund af
sin egen erfarenhet varna alla, som sorglöst och
lättsinnigt dansade fram på de världsliga nöjenas breda väg ...
Hon ville tala om sin egen lycka och bjuda hvar och en,
som ännu ägde syndens fjättrar om sina lemmar, att söka
befrielse från dem, genom att vid korset mottaga förlåtelse
och frälsning ...
Det var ju icke något nytt, hon kom med. Det var
den gamla, gamla visan, som upprepats många tusende
gånger inom dessa väggar, upprabblats i skrikig falsett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
