Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ena ändan har Brun sin plats. Han sitter där lugn
och säker, med en segerherres själfmedvetna uttryck i
ansiktet. Hans svarta ögon glänsa af iakttagelse och
vinningslystnad. Hans bud äro bestämda och säkra och på
hans händer, som så vant handtera de små hala
kortlapparna, märkes icke den minsta darrning, antingen han
drager åt sig en sedelhög - hvilket är det vanligaste -
eller han skjuter ifrån sig en dylik.
Ninni är vid briljant humör i afton. Hennes
konversation flyter lättare och behagligare än någonsin, hennes
ögonkast värka som elektriska stötar, och hon för sig med
en hållning som om hon vore en prinsessa i kretsen af
sin uppvaktning. I afton är hon så nöjd och belåten, i
afton hade spelet gått intensivare än vanligt och i afton
hade det förstående meddelandet mellan henne och Brun
gått ledigare och säkrare än någonsin.
Men är Brun lugn och ogenerad, så kan man icke
säga detta om de öfriga spelarna. De ha nästan alla
smittats af ett till vanvett gränsande spelraseri. Svettpärlorna
glänsa på deras pannor, fingrarna skälfva af närvösa
rörelser och ögonen suga sig fast vid kortens brokiga färger.
Prokuristen Billberg - han, som först kommit med
underrättelsen om Vahlenstjernas själfmord - var också
med i natt. Det var en medelålders man med ett mindre
tilltalande utseende. Hans ansikte var slätrakadt samt
groft och pussigt. Hans uppträdande ingaf ingen sympati.
Han var beryktad för sin fåfänga och för sin
grofkornighet. Hans svaghet att vilja umgås med »fint» folk hade
kostat honom vackra slantar, och han hade haft många
»vänner», hvilka i likhet med baronen ekonomiskt ockrat
på den nedlåtande vänskap, de skänkte honom. Det låg
någonting uppblåst öfver hela hans välfödda gestalt, och
han hade till specialitet att söka göra sig kvick med
tvetydiga anekdoter.
Han brukade alltid uppträda med en viss bornerad
gemytlighet och detta äfven vid spelbordet. Om han än
förlorade aldrig så mycket - och det gjorde han oftast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
