Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belånat den, det var i en stockholmsbank, och han måste
inlösa den, innan han kunde komma med en liknande. Den
var på femtusen kronor - en bagatell på det stora hela,
men mycket nog för en ruinerad stackare.
Denna växel hade hans värd, hvilken nyss hotat att
kasta honom på dörren, icke en aning om. Baronen hade
själf skrifvit dit sin släktings namn och genom en lika djärf
som invecklad prodecur lyckats förhindra att bankens avis
hade nått innehafvaren af det förfalskade namnet.
När von Reiers nekade honom pängar, förstod han att
hans handlingssätt förr eller senare skulle bli uppdagadt.
Och då föll honom in, att han redan nu kunde afslöja hela
saken för den det gälde, så fick han se hvad värkan det
kunde ha. Men det var svårt att komma sig för med det.
Det är ju alltid svårt att på ett spotskt sätt bekänna en
medveten brottslighet äfven om man befinner sig i en
aldrig så erbarmlig situation ... Dock, ju mer han retade
upp Reiers med sina fräcka ord, ju hänsynslösare kände
han sig blifva själf och ju mera mod fick han...
Vid grefvens vredesutbrott reste han sig. Han
ansåg det under sin värdighet att i det yttre visa något
af den sinnesrörelse, som hvälfde inom honom. Men
rösten skalf utaf den.
Han hade varit i många svåra situationer, men denna
var väl ändock den värsta. Han skulle förödmjuka sig
med en bekännelse om ett lågt brott inför en person, som
hotat honom med utkastning ned för trapporna. Han skulle
stå där som en riktig stackare och lägga sitt öde i den
andres nådiga händer ... jo, så skulle det se ut, äfven om
han lade den mest ogenerade och satiriskt kalla ton i sina
ord ...
»Jag skulle använda pängarna att inlösa en af dina
egna växlar», sade han.
Grefven hajade till, som om han plötsligen sett ett spöke
uppstiga ur jorden. Han förstod innebörden af
Vahlenstjernas afrundade fras. Så långt hade det alltså gått
med detta Ninnis nya offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
